lördag 31 januari 2015

Law abiding citizen

Trettonåringen vill se en film som har premiär på bio om en vecka. Klasskompisen har redan sett den. Hur då? Genom illegal nedladdning. Vilket Trettonåringen påpekar. Och får kompisen att tänka till. Jag fascineras över att det är de jag verkligen inte tror ska göra sånt, som gör det. Och jag hävdar fortfarande att jag aldrig kommer göra det.

Jag ifrågasätter också att Trettonåringens skola visar en film för hela skolan, för att de ska ha ett arbete kring den filmen och diskutera etik. Det är inte vilken film som helst, utan en Hollywoodfilm, som hyfsat nyligen gick på bio. Har de tillstånd för att visa den i skolan? Trettonåringen hävdar att det är som att visa den för sina kompisar hemma, men nej, det är det inte. Så vi har en diskussion om det etiska i DET upplägget.

Vill jag vara någon sorts paragrafryttare och slaviskt följa lagen? Jag tänker inte så mycket på den aspekten, som på följden för upphovsrättspersonerna. Om det var min film, om det var min bok, om det var mitt arbete, om jag har lagt min tid på att jobba för pengarna som kommer in (laglig väg), hur skulle jag då vilja att folk gjorde? Kanske handlar det om empati. Eller ego.

torsdag 15 januari 2015

Oförskämt eller oansvarigt eller...?

Inom enheten som jag jobbar i så finns det ett flertal förskolor. Under julhelgerna och på sommaren jobbar vi tillsammans och samlar de barn som behöver barnomsorg på en eller ett par förskolor. För att barnen ska få vara lediga och ta det lugnt hemma och för att vi själva ska få möjlighet att ta ledigt så ber vi föräldrarna att meddela vilka tider som barnen behöver vara på förskolan. Vi frågar inte en gång, utan flera, om de är osäkra. Och för säkerhets skull stämmer vi av sista dagen innan vi stänger för att skriva ned exakt vilka tider och dagar barnen ska vara på plats. Vid det laget har förstås chefen redan lagt ett schema för personalen samt kallat in vikarier så att så många som möjligt av oss i den ordinarie personalen kan få semester.

När då 73% av barnen inte dyker upp vissa dagar så kan vi väl säga att vissa av oss reagerar. Okej, om 73% innebär nästan 5 av 7 barn så är det kanske inget att tänka på. Men om det är 80 barn som inte dyker upp, då blir jag en aning irriterad.

Förstår någon av dessa 80 barns föräldrar hur mycket det kostar verksamheten med all den personal som står sysslolös och bara blöder pengar? Varför ringer ingen ens? Visst, några är säkert sjuka eller har en annan rimlig förklaring, men inte 80 barn.

80 barn. Kan ni tänka er hur mycket personal det blir? Och vad mycket annat vi hade kunnat gjort för de pengarna, som hade gynnat barnen.

lördag 10 januari 2015

Mother of the new year?

På fredag morgon säger jag till Trettonåringen: "Jag är hemma senast kl 17 skulle jag tro, då kan vi gå och handla mat. Jag ska ta en fika med M innan."

Dagen går och jag har fullt med ärenden på stan. Väninnan M vill inte ta någon fika, hon vill dricka vin. Och det vill jag också, kom jag på. Det var så länge sen.

Efter ett glas snurrar det rejält i huvudet. Efter två börjar det lugna ned sig. Efter tre mår vi väldans bra.

Vid 18 tycker Trettonåringen att det är för sent för att gå och handla, hon vill inte gå ut i mörkret. Det är lugnt. Allt är luuugnt.   "Jag kommer nog inte hem förrän vid 20."

Fjärde glaset är som att dricka vatten. Och fortfarande babblar vi på like there is no tomorrow. Det är mer än trevligt.

Femte glaset var mycket läskande.
"Jag kommer nog ca 21."
"Jag tänkte väl det..."
Som om jag är någon suput och Trettonåringen är van vid mitt beteende. Sabla ÄLSKADE unge.

Sjätte glaset var inte meningen, men lika gott det.
"Hör av dig när du är på väg hem."
"Vi går och tar en hamburgare nu."
"KÖP EN TILL MIG OCKSÅ!"
"Den kommer ju vara kall när du kommer hem", säger M.
"Vi har micro", tillägger Trettonåringen.

Ja, och hon har ju fått leva på nudlar under kvällen, så självklart köper jag en.

Trettonåringen äter hamburgare när det nästan är midnatt, borstar tänderna och hoppar i säng. Idylliskt barn.

Själv är jag så uppe i varv att jag skriver och mailar till fram på småtimmarna. Livet är rätt bra.

Bäst just nu

Kan inte få nog av Maroon 5. Just nu är det Love somebody och Lucky strike som gäller.

onsdag 7 januari 2015

Brottsligt

Lämnar vidare boken Egenmäktigt förfarande (som jag skrev om här) till väninnan M. När boken är utläst har den fått smeknamnet "bokjäveln", så vi kan lugnt säga att den väcker känslor. Vi är överens om att våra 20-åriga jag skulle ha mått bra av att läsa boken - förutsatt att vi fattade poängen och slutade hoppas på losers.

Kvinnorörelser

På bokmässan funderade jag på att köpa "Konsten att skapa en tjej", men sållade bort den och valde andra. Till nyår såg jag Caitlin Moran i Skavlan och inser att jag nog måste köpa ALLA hennes böcker. Fast kanske är de bäst lästa på engelska.

I Skavlan var CM som en liten pepprig kulspruta med häftiga kommentarer. Jag har full förståelse för att Boris Becker blev förtjust i henne (snacka om goggle eyes på honom!). CM ifrågasätter blandningen av smärta och sex, särskilt om det handlar om en 18-åring som är oskuld och aldrig har onanerat tidigare. Varför skulle hon då vilja bli slagen det första hon gör med sin sexualitet? (Och det är väl liksom grundfrågan de flesta borde ställa sig efter att ha läst 50 shades.) Mest ifrågasätter väl CM egentligen varför det finns så många tonåringar som är oskuldsfulla inom litteraturen på senare tid. Och dessutom undrar hon om det verkar vettigt att en 18-åring aldrig onanerat eller kanske ens funderat på sex. CM menar att när hon och hennes kompisar var 12-13 år så fick de upp ögonen för sin sexualitet och utforskade den till viss del genom hela tonåren. Gjorde inte alla det? Jag gjorde det absolut.

Sedan har jag i och för sig haft kompisar som vid 30 års ålder ännu aldrig onanerat, och jag har träffat 18-åriga tjejer som anser att det är självklart att 18-åringar fortfarande är oskulder. Vi är alla olika helt enkelt. För mig är det dock skillnad på att ha (penetrations) sex och röra sig själv till klimax/njutning. Det senare borde alla testa innan det första, för att lära känna vad en tycker om och inte.


För övrigt har jag sett 15-åriga tjejer bära runt på 50 shades och läsa den. Jag hoppas innerligt att de förstår att livet i boken inte är ett att sträva efter.

Sedan funderar jag på om mitt 15-20-åriga jag när det begav sig hade kunnat komma till den insikten utan hjälp...

Swing it magistern

Swingersklubb, kan det vara nåt att hänga i julgranen? Har flera gånger under livets gång funderat på om jag skulle tycka det. Kan fantisera om det, men skulle knappast delta i verkligheten. Tror inte det skulle ge lika mycket, liksom. Många dildos på det där stället. Undrar just om de även används på männen. Med rosa fluff runt kanterna på stupstocken känns det som den gjord enbart för tjejer. Smått ironiskt är det väl ändå att det till största delen är män som överlag är intresserade av att vara swingers.

För och emot

Släktträd i fantasyböcker. Det finns de som tycker det bara är jobbigt, töntigt eller att författaren då inte gjort ett tillräckligt bra jobb med att förklara innehållet i boken. Jag kan delvis hålla med. Om en ska läsa George R R Martin så lär det nog behövas ändå, för att kunna hålla koll på vilka som är släkt med vilka. Där är dock släkterna uppdelade i "hus" och jag tyckte det blev ännu jobbigare att hänga med.

Så slog det mig att när jag i yngre tonåren läste Margit Sandemos Isfolket så tyckte jag att en av de mest njutningsfulla sakerna var att titta på släktträdet i boken, som med varje bok växte sig större och jag kunde minnas berättelsen om varje person. Så kanske tycker jag ändå inte att det är så dumt med ett släktträd...

tisdag 6 januari 2015

Vänta lite nu...

En 15-årig kille slår ned, våldtar och dödar en 16-årig tjej. Han får fängelse i tre år.

En 15-årig kille häktas för ett sprängdåd. Enligt vad som sägs på nyheterna söker polisen fler gärningsmän, han kan inte ha gjort det ensam.

En 15-årig kille våldtar en 20-årig tjej. Enligt vad som sägs på nyheterna uppmanar polisen socialen att ordna fram en plats åt killen, det gör ingen 15-åring gott att häktas.


Bra att polisen hittar gärningsmän. Verkligen, jag menar det, bra jobbat. Sedan finns det väl mer att säga om vad som hänt efter gripandet.

söndag 4 januari 2015

Like a box of chocolates

Så har jag då läst ut Anders Fagers Samlade svenska kulter. Denna pralinask med hårda karameller i form av noveller som det går att suga länge på har fått mig att skratta, rysa och förundras.

Jag kan varmt rekommendera den till alla som gillar Ajvinde och med det som grund har jag köpt boken i present till släkt och vänner. Det krävs nog en speciell sorts människa för att uppskatta Fagers noveller som kan ta ut svängarna rejält. Ändå verkar nästan alla novellerna sammanlänkade på något vis och vissa karaktärer återkommer. Det finns mönster för den som kan och vill se dem.

Min favorit är fortfarande Fredman. Han må vara som han är, men jag gillar honom och alla delar som han är delaktig i. I övrigt är naturligtvis "Furierna från Borås" en favorit, som sedan kompletteras med "Fragment IX" och "Bödel blond".

"Pigornas trappa" gav flera förklaringar till de Wallinska damernas kommande beteende och fick mig att tänka på TV-serien "Masters of sex". 

"Drottningen i gult", som är fortsättningen på "Fröken Witts stora konstverk", är rejält ruggig, gav mig udda associationer och krypningar av hämndbegär utmed ryggraden (vilka delvis tillfredsställdes).

Det finns flera delar av den här boken att rekommendera extra, men ett par som lär dröja sig kvar i mitt huvud ett tag är "Fragment VI", med fortsättning i "Fragment X". Aj löv. Precis som jag verkligen gillar de allmängiltiga historiska referenserna som flikas in här och var i de olika novellerna.




lördag 3 januari 2015

Beundransvärd

Har sett de tre programmen från SVT om Astrid Lindgren. Det mesta visste jag redan, men inte allt. Hon växte bara ännu mer i mina ögon. Önskar jag hade kunnat ta del av hur hon arbetade som författare mer dock. Otroligt intressant när hon inte visste om hon skulle fortsätta skriva om en duva (Bröderna Lejonhjärta) och slog upp bibeln på måfå för att få något svar på om det skulle skrivas om en duva. Och en bra bok blev det.

"Astrid, du som älskar alla barn."
"Jag ÄLSKAR inte alla barn. Jag älskar mina egna barn. Jag RESPEKTERAR alla barn."





Tjuvaktigt

Det känns ju sådär att veta att bankernas räntenivå nu är lika med noll, men räntan på mitt banklån fortfarande är 5,5%. Halverad procentsats skulle ju vara trevligt.

Explosivt

Gasspis. Är det något en kan leva med? Jag har alltid känt mig harig kring gasspisar. Levde med det i USA ett tag, tyckte det var scääääry mestadels av tiden. Väninnan M har också levt med gasspis. Säger att en sån ger jämn värme och inte är något farligt. Både Trettonåringen och jag tänker direkt på självmord och explosioner när vi pratar om gasspis.

Vi kan säga att förväntningarna på lägenheten vi ska titta på om några dagar sjönk avsevärt i och med att den har gasspis. Ju mer jag tänker på det, desto mindre lockande verkar det. Too bad.