fredag 4 september 2015

Gör så gott du kan

Jag är kluven till hög invandring. Jag har sett hur det påverkar förskolor och skolor negativt att ha över 50% invandrade barn i barngrupper och skolklasser. Jag har sett hur lärare sliter sitt hår och hur pedagoger går in i väggen för att de inte kan ge barnen vad de behöver. Det är inte rättvist mot någon part.


Jag röstade inte för EU när det begav sig. Jag vill bevara Sverige svenskt, på ett sätt som kan te sig gammaldags. Ändå gillar jag folk av en annan nationalitet än min egen och jag jobbar med folk från andra länder dagligen. En människa är en människa i mina ögon, oavsett hudfärg, nationalitet och namn. Varje enskild person representerar inte ett helt folkslag och precis som många svenskar kan en enskild person bete sig illa. Då ogillar jag personen för vad den gör och säger, inte för att den är ett visst folkslag. Jag vill tro att jag behandlar alla människor på ett humant, vänligt och likvärdigt vis. Så som jag själv vill bli bemött.


Folk på flykt känns hyfsat avlägset och jag har ett bra tag försökt att slå bort informationen om dem ur mitt huvud. Trots vedervärdiga bilder på båtlaster och flyktingläger.


Ända till jag såg bilden på den drunknade pojken, uppspolad på stranden. Som vilket barn som helst, som de barn jag möter i mitt jobb varje vardag. Muren brister och jag kan inte prata utan att gråta.


Hur ska vi göra för att hjälpa dessa flyktingar, utan att själva gå under? Pengar, javisst, det bidrar jag med, men vad mer? Det är väl nu det är dags för EUs medlemmar att visa sig enade och öppna varje hörn av sina länder, eller?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar