Förlänger livet

Har precis sett Just go with it med Elvaåringen. Vi skrattade så vi grät. Jag trodde den skulle vara blajjig med Adam Sandler, och det var den väl visserligen, men ändå mer sofistikerad än vissa av hans filmer. Aniston var kanon. Rekommenderas.

2012

Om världen - som vi känner den - går under i slutet av det här året, vad spelar det då för roll vad jag gör idag? Vad spelar det för roll om jag är skyldig folk pengar, om jag vantrivs på mitt jobb, om jag inte kan ta hand om min unge, om jag vill byta liv - om jag ändå bara ska härda ut i ett halvår till?

Inte lika i allas ögon

Ett nytt parti har gett sig in i valet i USA. Vad är det för annorlunda med partiet? De är ateister. Och det ses inte med blida ögon. Tydligen kan ateister likställas med ett minoritetsfolk. Helt absurt. I Aktuellts inslag visas president Obama som flera gånger (alltid?) avslutar sina tal med God bless America. Jag försöker se Reinfeldt framför mig när han säger Gud välsigna Sverige. Det får mig bara att skratta för mig själv.

Thank you for the music

Har precis sett Skönheten och monstret i Paris med Elvaåringen. Det var en riktigt skön rulle, med härlig musik.


                                           

Glädjande

Ibland är det upplyftande att gå på Åhléns i city.

Alla som jobbar där måste tydligen inte vara trådsmala.

Fysik i vardagen

Det blev tre besök på Gröna Lund i år. Tre lördagar i rad var jag där med Elvaåringen och vänner. Varje gång såg vi artister som repade inför Kryzzet på TV. Det var en gång för mycket kan jag säga.

En av gångerna åt vi pommes vid hamburgerkiosken mitt emot stora scenen. Jag tror det är det enda stället som har glutenfria pommes på Grönan. När vi nästan var färdiga körde showen igång och basen var tung. En pommes låg kvar och hoppade i påsen och visade vad ljudvågor är för något. Elvaåringens lilla kusin Kanel tyckte att det var jättehäftigt att se.

En dag att minnas

Sista dagen av semestern hälsade jag och Elvaåringen på Kära E i Västervik. Efter att ha hört så mycket om hennes ställe där var jag verkligen nyfiken. Kära E och hennes familj bjöd på mat och trevligt sällskap och vädret var strålande.

Det var en makalöst skön och avslappnad dag. Synd att vi inte kunde stanna längre än så. Jag hade verkligen inte fattat hur himla lång tid det tog att köra mellan Västervik och Norrköping. Nu har jag lärt mig...

Och, ledsen Kära E, men det blir nog inget av med det där Instagram... :-)

Alla behöver vi gå

I kön till toaletten på Kolmården stod några nunnor i samma kö. Vilket väl inte var lika konstigt som att en trio nunnor faktiskt gick runt på Kolmården.

Spark i baken

Jag hinner jobba på förskolan i tre dagar innan min näsa börjar rinna. En kollega undrar om jag är allergisk mot något. Bara barnens bakterier, svarar jag. När jag på fredagen kommer på mig själv med att nästan hålla andan när jag försöker minnas alla "måsten" jag behöver göra, så inser jag att stressen lär komma och bita mig i baken för att ruska om mig. Mycket riktigt. Det börjar på lördagen; ont i halsen. På söndagen är jag inte kontaktbar. +39 i feber och helt lealös i kroppen. Ligger nedbäddad i över ett dygn. Tittar på mina halsmandlar i spegeln. De är enorma och blodstrimmiga. Kärtelfeber eller halsfluss? Går till doktorn. Han tar en snabbtitt, backar och skriver ut penicillin för halsfluss. Vad som helst, bara jag slipper lida mer...

När jag hämtar ut medicinen på Apoteket vid Ringen kliver Jonas Karlsson in. Jag är en hårsmån från att kliva fram och säga: Du är bra. Det känns dock inte som rätt tillfälle.

Åsiktsfabriken

Det slår mig att jag träffat flera personer under semestern som har haft åsikter om mitt jobb på förskolan. De flesta har någon åsikt om förskolan/dagis. Särskilt de som har haft barn där.

Några har ifrågasatt varför jag slösar min tid med att arbeta inom förskolan, och särskilt då med de allra yngsta barnen. Mina resurser skulle nyttjas bättre någon annanstans.
Behöver jag verkligen den utbildning jag har för att göra det jobb jag gör? Jag har väl inte studerat i flera år för att byta blöjor?
Andra har sett på mig med respekt (och tvivel) när de förstått att jag jobbar - och äter mat - omringad av småbarn, utan en lugn stund.
Ytterligare någon har berättat att när deras barn gick på dagis så ville de veta vad personalen kommit fram till under sina planeringsdagar, då förskolan var stängd, vilket skapade konflikter då inte personalen ville förmedla detta.

Det är alltid lika fascinerande att höra folks olika åsikter. I mångt och mycket återspeglar det vad "min" 18-åriga sommararbetare sa till mig innan jag gick på semester: inom förskolan skulle hon kunna jobba, det var ett så "soft" arbete.
Det hjälpte nog föga att jag försökte förklara att just den tid hon var med oss så var det rätt soft, för då hade "sommarlovet" börjat och det fanns inte direkt några krav att leva upp till. Att det finns kvalitetsgarantier, brukarundersökningar, dokumentation och diverse andra utvärderingar som konstant måste göras och arbeta mot är något som vikarierande personal aldrig ser skymten av. Jag skulle mycket hellre se att de gör allt det administrativa som faller på min lott, så att jag får ägna min tid åt att utveckla barnens förmågor.
Som förskollärare behöver jag snart en administrativ assistent lika mycket som en grundskollärare behöver det.

Ågren

Har inte sovit särskilt bra. Mest orolig över att försova mig första dagen tillbaka på jobbet. Oroar mig även lite allmänt inför hösten. Eller jag ser fram emot den med skräckblandad förtjusning. Jag vet att de kommande två terminerna på jobbet kommer att kräva oerhört mycket av mig och jag hoppas att jag står pall.

Vaknar så klart extra tidigt på morgonen, istället för att sova all tid jag kan. Sätter mig en stund framför datorn. På fönsterbläcket sitter tre talgoxar och på gräsmattan utanför mitt fönster sitter en hare och mumsar gräs. De påminner mig om att jag behöver ta några djupa andetag.

Back to business

Jag har gjort Kolmården i två dagar den här veckan. Tillsammans med Elvaåringen, Smilla och hennes två barn. Det var väldigt givande och roligt. Sälshowen var kalasbra. Delfinshowen också förstås. Safarilinbanan var underbar och alla djurbarn var bedårande.

När vi såg delfinshowen för andra gången satt det en man med sin familj bakom mig. Hans mobil ringde precis när showen skulle börja. Jag fattade på samtalet att det var en chaufför som skulle leverera varor till mannens jobb, men det var lunchstängt.
- Ja, du kan ju inte bara ställa det var som helst, annars står det ju bara helt mongo överallt.
När han avslutat samtalet sa han till sin kvinna att det var Spendrups.

Vid elefanterna stod vi intill en familj med man, kvinna och tre barn. Den minsta, pojken, hade en tröja med djungel på sig. Mellanbarnet, en tjej, hade en tröja med giraffer på och det äldsta barnet, en flicka, hade delfinörhängen på sig. De körde väl djurtema inför djurparksbesöket.

Vi övernattade på Vildmarkshotellet och det var bättre än bra. Både middagsbuffén och frukostbuffén var fräsch och välsmakande. Poolerna var ändå det som gjorde hela vistelsen perfekt. Det och vädret då. Bättre kunde det inte ha varit.

Semestern har gått alldeles för fort. Men den har varit givande.

Alltid saftigt

När vi var på resa förra veckan letade jag frukostbröd i Härnösand. På Hemköp hittade jag Fruktkusar från Fazer. Det har blivit min nya favorit. Så saftigt och mumsigt och med bra tuggmotstånd. I lööv.

Det gamla landet

OS-invigningen rullar på TV, men jag tittar med ett öga emellanåt. Nu går alla ländernas deltagare in på arenan. När respektive lands deltagare tågar in så filmar kamerorna dem i publiken som hör till det landet. När t ex Danmark tågar in så filmas drottning Margarethe. När så Tyskland tågar in och ser ut som ett gäng Barbiesar och Kenfigurer i sina illrosa (tjejerna) och knallblå (killarna) kavajer/jackor så filmas en kvinna och en man i publiken. Jag vet inte vilka det är. Men jag vet att mannen inte borde vinka till deltagarna på det sätt som han gör. Det ser ut som att han står och gör sieg heil-hälsningen om och om igen.

Allas angelägenhet

Min bror Pingu berättar om hur de levererar mat till Ica. Allt till Ica måste gå via deras central i Västerås. Även det som ska till butiker i Stockholm. Så maten packas i Stockholm, körs till Västerås och körs sedan tillbaka till Stockholm.

Min farbror kontrar med att så går det till överallt. Han kan sitta och köra genom halva landet för att leverera varor till olika centraler, för att sedan köra tillbaka dem igen så att det kan distribueras till olika orter och butiker.

Det är inte nyheter för mig, men det får mig alltid att förundras. Det kommer aldrig att låta smart.

Not my business?

Ungarna på gården går in bland byggsakerna som arbetarna har lämnat kvar. Halva gården är en byggarbetsplats, och ingenting är förseglat särskilt bra, eller ens låst. Det är visserligen skyltat med tillträde förbjudet och jag är på väg att öppna munnen till ungdomarna som rotar runt bland sakerna, men sedan ändrar jag mig. Andra får faktiskt ha lite pli på sina egna ungar någon gång, tänker jag och börjar vända ryggen till. Då hör jag hur en av ungdomarna säger:
- Äh, fan, det är asbest, vi drar.
- Är det asbest?
- Ja, kolla.
Jag vänder mig tillbaka och ser att han håller i en rulle varningstejp där det står att det finns asbest.
Trevligt. Då är det i vårt hus alltså. Frågan är om de får bort allt i och med renoveringen...

Mums

Kusinen i Norrland tipsade mig om Postkakan. Nu har jag fått smaka på citronkakan som kusinen skickade till min pappas födelsedag. Det måste jag komma ihåg att använda mig av vid tillfälle. Undrar just om det är någon kaka som är glutenfri...

Mrs Bucket

På torsdag kväll hade min mamma en granne på besök. Just när grannen skulle gå ringde det på dörren hos min mamma och grannen öppnade. In stormade en lång man som sa att han behövde hinkar, för han hade översvämning i sin lägenhet. Grannen trodde att det var en bekant till min mamma, så han lämnade dem ensamma. Den långe mannen stolpade runt i varje rum av min mammas lägenhet och pratade om att han hade läckande element, sabla polacker som gjort jobbet, och att han behövde varmt vatten, väldigt varmt vatten, så kunde min mamma fylla hinkarna med det.

Det är ju lite tur i oturen att min mamma för det första inte är 85 år gammal, fortfarande har huvudet lite på skaft så att hon blir misstänksam, är aktiv medlem i hyresgästföreningen och känner de flesta grannarna, och framför allt, är ganska lik Hyacinth Bucket som gör att hon minnsan vet bäst hur saker ska vara. Mannen fick inte med sig något annat än två fyllda hinkar med vatten.

Redan när hon började berätta om det hela för mig förstod jag att något var galet och sedan visade det sig att någon annan blivit bestulen på värdesaker av samme man.

Alltid en enstöring

Läser att massmördaren som mejade ned folk på bion i USA var en enstöring. Är inte knäppskallar nästan alltid det? Det är väl det som gör dem knäppskallar, isoleringen och ensamheten, närheten till bara sina egna tankar och ingen annans påverkan skapar dem liksom. Läser i Svenskan att han hade mycket ammunition och sprängmedel. Mycket hade han beställt via internet. När människor gör det möjligt att beställa vapen och ammunition via internet så får vi nog räkna med att domedagen snart är kommen. I flera olika versioner.

Läser i Svenskan om polisenes arbete och de skadade. Bland de skadade är en mamma vars sexåriga dotter dog. Jag skäms lite när jag inser att min första tanke är inte "åh, vad hemskt, stackars!", utan "sexårig dotter?? vad tusan gjorde hon på DEN filmen?!".

Chillaxa

Semesterns (hittills) bästa från Elvaåringen, under vår bilresa genom nedre Norrland:
- Var ska vi stanna och äta imorgon?
- Jag vet inte riktigt...vi får se vad vi hittar...
- Åh, jag ÄLSKAR det!
- Vad då?
- När du är så där.
- Så där vad då?
- Så där och tar det som det kommer och inte planerar så mycket. Annars ska du alltid "men sen ska vi dit och dit och då ska vi göra det här och det här och klockan då ska vi äta där och sen ska vi..." Så.
- Jaha.
- Det är det BÄSTA med semester! Du slappnar av.


Ja, det är ju tur att jag gör det någon gång... Stackars barn, jag hjärntvättar henne...

Road trip

Mycket bilkörning blev det, men roligt har vi haft, Elvaåringen och jag. Och vilka vyer vi har sett! Makalösa! Berg och dalar, skogar och sjöar. Till slut finns det inte ord som nog kan beskriva det vänaste landet på jorden. Dessutom var vädrets makter med oss!

Vi tog linbanan upp till toppen av Skuleberget, men jag fick sån höjdskräck att vi gick när vi skulle ned igen...

Aj, aj, värkande ben dagen efter...

Vi sov en natt i Överhörnäs och det här var vår vy från fönstret.

Ute på fältet "betade" tretton tranor. Bara det var en upplevelse. För att inte tala om Höga kustenbron, Nordingrå med sina omgivningar och berg-och-dalbane-backar, Döda fallet, samt, förstås, alla trevliga människor vi umgåtts med.

Vi hade funderat på att stanna i Orsa, men vi passerade det på hemvägen, och när vi kom till Mora insåg jag att jag aldrig någonsin vill vara där i juli. Vägen genom själva Mora var total trafikstockning.

På TV...

Ser på Tidsresenärerna (Time team) på 9:an. Jag gillar det programmet. Jag vet, jag är lite nördig på det viset. Dagens program är från 2009. De är på plats i Salisbury. Utgrävningen är intill katedralen. Precis där jag gått, precis just då. Det var lite häftigt att se. Känns som ett helt annat liv redan.

Igår såg jag något amerikanskt program om kvinnor som samlade kuponger och handlade snålt. Någon kom upp i 1000 dollar, men med kupongerna så blev det inte en cent. En annan handlade 93 påsar krutonger för hon hade 93 kuponger som gav henne en påse gratis. Hon hade typ 250 kuponger och det visade sig att affären hade en gräns på 200 kuponger, så hon fick dela upp sitt inköp i två...  Det enda jag kunde tänka när jag såg det där var: har affärerna aldrig hört talas om att trycka "går ej att kombinera med andra erbjudanden" eller "endast ett erbjudande per inköp" eller dylikt på kupongerna? Inte konstigt att det går dåligt med ekonomin om affärer måste skänka bort tusentals dollar av varor liksom...

Grym

Underfors av Maria Turtschaninoff är färdigläst och överlämnad i Elvaåringens händer. (Fast just nu läser Elvaåringen min bok och vill inte släppa den.) Elvaåringen lär läsa den inom några dagar. Om jag har något att säga till om. Grymt bra bok av Turtschaninoff. Helt fängslande och självklar i sina märkligheter.

Jag hakar upp mig på att MT skriver "aderton" istället för arton och "t-skjorta" istället för t-shirt, men det släpper efter ett tag. Språket är emellanåt så otroligt finlandssvenskt att det får mig att mysa extra mycket. Det är som att lyssna till min (finska) mormor prata. Det är flera gånger mitt svenska jag fastnar i uttryck som "gå på kaffe", som inte en svensk skulle uttrycka så. Det är några på, med och i som är malplacerade, men inte ur ett finlandssvenskt perspektiv. Det får det bara att pirra extra mycket i mig när jag läser det.

Barndomens fröjd

Vad göra på semestern? Det drar att åka söderut från Stockholm. Mycket folk att hälsa på längst hela kustremsan runt Sverige från Stockholm ända bort till Norge. Samtidigt drar det att åka norrut från Stockholm. Släktingar lite varstans ända upp till Norrland. Släktingar som kanske inte finns i detta liv så länge till. För att inte tala om hur mycket det drar att visa Höga kusten för Elvaåringen (som nyligen skrivit om den i skolan) och ge henne minnen från min barndom. Sedan drog det till London också, och vi var nästan på planet när jag ändrade planerna. London blir på höstlovet istället. För mycket OS där nu, gissar jag.

Så det blir norrut. Nästa vecka bär det av. Skuleskutan och höga kusten och vidare ut på nejden och in i skogarna. Jag anar att vi kommer bli uppätna av myggen, men det är sånt man får ta.

I mitt huvud

Jag har skrivit en bok. Typ. Eller snarare en och en halv bok, på väg mot tre. Ungdomsfantasy. Jag började i januari, med Elvaåringen som bollplank och har sedan använt i princip all min (lilla) vakna tid då jag inte har behövt göra annat (jo, även då jag har behövt göra annat har jag ändå suttit och skrivit). Det är kul. Jag hade storyn någorlunda klar i huvudet när jag började, men under vägens gång har den utvecklats. Sedan januari har jag också läst så mycket fantasyböcker jag bara kunnat. Aldrig har jag väl läst så mycket böcker någonsin. Säkert 30 böcker på fyra månader. Både ungdomsböcker och vuxenböcker. Jag visste inte ens att det fanns så många olika serier av fantasyböcker. Hamiltons serie. Cashores serie. Fitzpatricks serie. Singhs serie. Marrs serie. Hoffmans serie. Pullmans serie. Angelinis serie. Sedan har jag förstås läst fristående böcker också. Just nu läser jag Underfors. Och efter varje bok är jag lika frustrerad eftersom det finns väldigt mycket i varje bok som finns i min egen text också. Ingen är dock exakt likadan. Och jag är inte ute efter att uppfinna hjulet på nytt. På listan står också Angerborns, Noëls och Mulls böcker. Om jag inte blir alltför nedslagen av Underfors, som verkar vara vääldigt lik min berättelse...

Vissa böcker innehåller inget sex alls, vissa har sexuella anspelningar, några har det funnits sex i, men det har bara antytts och några har det varit galet mycket sex i (ja, det var väl vuxenböcker då... och, ja, Smilla får en i födelsedagspresent). Gemensamt för dem alla är att ingen använder kondom. Vilket förvånar mig. Marr skrev om en kille som ändå testat sig och visade de negativa resultaten för tjejen innan de hade sex. Vilket ju var en bra tvist på det hela, tycker jag, men barn då? I någon bok har de (som jag) örter som stoppar havandeskap, likt p-piller. I övrigt kör de flesta bara på. Fast det är ju böcker, och inte verklighet...

Elvaåringen vill läsa fortsättningen på min bok. Hon tycker att jag skriver för långsamt och vill krypa in i min hjärna för att få fram berättelsen innan det finns på papper, så jag har varit tvungen att dra storyn i stora drag. Hon är nöjd.

Är min text något för någon annan att läsa? Återstår att se. Elvaåringen (bokmalen) diggar den. Nu får några betrodda testläsa den under sommaren så får vi ser vad resultatet blir sedan.