Idag påpekade en av mina kollegor på förskolan att ingen av oss i personalen har varit sjuka sedan vi började jobba efter sommaren.
Aaahhh, don´t jinx it! Tänkte jag, men konstaterade också detta faktum. Dessutom har endast ett fåtal barn varit sjuka ett fåtal dagar och inte en längre period, som det brukar bli när de möter alla bakterier på förskolan. Kanske är det för att vi har så härliga dagar tillsammans och det känns i arbetslaget att vi har ett bra driv och en positiv syn på arbetet och att barngruppen är extra härlig just nu?
Idag har jag fått över tio spontana kramar av lika många barn. Jag tycker att det är det högsta betyget jag kan få när jag kliver in i ett rum (alternativt ut på gården) och ett- eller tvååringar ropar mitt namn, springer mot mig och kastar sig i min famn. Då får jag bekräftelse på att jag jobbar på rätt sätt. Tryggheten är nummer ett. Utan den kan inget lärande äga rum.
Idag under lunchen hade jag en konversation med två ettåringar som inte kan prata. Jag satte ord på vad jag gjorde, men använde mina händer för att visa vad jag menade. Stoppa i munnen, prova smaka, tittade du kan hålla så här och när det fungerade och barnen klarade av att göra saker på egen hand så skrattade vi tillsammans, segervissa. Det är ögonblick som värmer i hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar