Förlänger livet

Har precis sett Just go with it med Elvaåringen. Vi skrattade så vi grät. Jag trodde den skulle vara blajjig med Adam Sandler, och det var den väl visserligen, men ändå mer sofistikerad än vissa av hans filmer. Aniston var kanon. Rekommenderas.

2012

Om världen - som vi känner den - går under i slutet av det här året, vad spelar det då för roll vad jag gör idag? Vad spelar det för roll om jag är skyldig folk pengar, om jag vantrivs på mitt jobb, om jag inte kan ta hand om min unge, om jag vill byta liv - om jag ändå bara ska härda ut i ett halvår till?

Inte lika i allas ögon

Ett nytt parti har gett sig in i valet i USA. Vad är det för annorlunda med partiet? De är ateister. Och det ses inte med blida ögon. Tydligen kan ateister likställas med ett minoritetsfolk. Helt absurt. I Aktuellts inslag visas president Obama som flera gånger (alltid?) avslutar sina tal med God bless America. Jag försöker se Reinfeldt framför mig när han säger Gud välsigna Sverige. Det får mig bara att skratta för mig själv.

Thank you for the music

Har precis sett Skönheten och monstret i Paris med Elvaåringen. Det var en riktigt skön rulle, med härlig musik.


                                           

Glädjande

Ibland är det upplyftande att gå på Åhléns i city.

Alla som jobbar där måste tydligen inte vara trådsmala.

Fysik i vardagen

Det blev tre besök på Gröna Lund i år. Tre lördagar i rad var jag där med Elvaåringen och vänner. Varje gång såg vi artister som repade inför Kryzzet på TV. Det var en gång för mycket kan jag säga.

En av gångerna åt vi pommes vid hamburgerkiosken mitt emot stora scenen. Jag tror det är det enda stället som har glutenfria pommes på Grönan. När vi nästan var färdiga körde showen igång och basen var tung. En pommes låg kvar och hoppade i påsen och visade vad ljudvågor är för något. Elvaåringens lilla kusin Kanel tyckte att det var jättehäftigt att se.

En dag att minnas

Sista dagen av semestern hälsade jag och Elvaåringen på Kära E i Västervik. Efter att ha hört så mycket om hennes ställe där var jag verkligen nyfiken. Kära E och hennes familj bjöd på mat och trevligt sällskap och vädret var strålande.

Det var en makalöst skön och avslappnad dag. Synd att vi inte kunde stanna längre än så. Jag hade verkligen inte fattat hur himla lång tid det tog att köra mellan Västervik och Norrköping. Nu har jag lärt mig...

Och, ledsen Kära E, men det blir nog inget av med det där Instagram... :-)

Alla behöver vi gå

I kön till toaletten på Kolmården stod några nunnor i samma kö. Vilket väl inte var lika konstigt som att en trio nunnor faktiskt gick runt på Kolmården.

Spark i baken

Jag hinner jobba på förskolan i tre dagar innan min näsa börjar rinna. En kollega undrar om jag är allergisk mot något. Bara barnens bakterier, svarar jag. När jag på fredagen kommer på mig själv med att nästan hålla andan när jag försöker minnas alla "måsten" jag behöver göra, så inser jag att stressen lär komma och bita mig i baken för att ruska om mig. Mycket riktigt. Det börjar på lördagen; ont i halsen. På söndagen är jag inte kontaktbar. +39 i feber och helt lealös i kroppen. Ligger nedbäddad i över ett dygn. Tittar på mina halsmandlar i spegeln. De är enorma och blodstrimmiga. Kärtelfeber eller halsfluss? Går till doktorn. Han tar en snabbtitt, backar och skriver ut penicillin för halsfluss. Vad som helst, bara jag slipper lida mer...

När jag hämtar ut medicinen på Apoteket vid Ringen kliver Jonas Karlsson in. Jag är en hårsmån från att kliva fram och säga: Du är bra. Det känns dock inte som rätt tillfälle.

Åsiktsfabriken

Det slår mig att jag träffat flera personer under semestern som har haft åsikter om mitt jobb på förskolan. De flesta har någon åsikt om förskolan/dagis. Särskilt de som har haft barn där.

Några har ifrågasatt varför jag slösar min tid med att arbeta inom förskolan, och särskilt då med de allra yngsta barnen. Mina resurser skulle nyttjas bättre någon annanstans.
Behöver jag verkligen den utbildning jag har för att göra det jobb jag gör? Jag har väl inte studerat i flera år för att byta blöjor?
Andra har sett på mig med respekt (och tvivel) när de förstått att jag jobbar - och äter mat - omringad av småbarn, utan en lugn stund.
Ytterligare någon har berättat att när deras barn gick på dagis så ville de veta vad personalen kommit fram till under sina planeringsdagar, då förskolan var stängd, vilket skapade konflikter då inte personalen ville förmedla detta.

Det är alltid lika fascinerande att höra folks olika åsikter. I mångt och mycket återspeglar det vad "min" 18-åriga sommararbetare sa till mig innan jag gick på semester: inom förskolan skulle hon kunna jobba, det var ett så "soft" arbete.
Det hjälpte nog föga att jag försökte förklara att just den tid hon var med oss så var det rätt soft, för då hade "sommarlovet" börjat och det fanns inte direkt några krav att leva upp till. Att det finns kvalitetsgarantier, brukarundersökningar, dokumentation och diverse andra utvärderingar som konstant måste göras och arbeta mot är något som vikarierande personal aldrig ser skymten av. Jag skulle mycket hellre se att de gör allt det administrativa som faller på min lott, så att jag får ägna min tid åt att utveckla barnens förmågor.
Som förskollärare behöver jag snart en administrativ assistent lika mycket som en grundskollärare behöver det.

Ågren

Har inte sovit särskilt bra. Mest orolig över att försova mig första dagen tillbaka på jobbet. Oroar mig även lite allmänt inför hösten. Eller jag ser fram emot den med skräckblandad förtjusning. Jag vet att de kommande två terminerna på jobbet kommer att kräva oerhört mycket av mig och jag hoppas att jag står pall.

Vaknar så klart extra tidigt på morgonen, istället för att sova all tid jag kan. Sätter mig en stund framför datorn. På fönsterbläcket sitter tre talgoxar och på gräsmattan utanför mitt fönster sitter en hare och mumsar gräs. De påminner mig om att jag behöver ta några djupa andetag.

Back to business

Jag har gjort Kolmården i två dagar den här veckan. Tillsammans med Elvaåringen, Smilla och hennes två barn. Det var väldigt givande och roligt. Sälshowen var kalasbra. Delfinshowen också förstås. Safarilinbanan var underbar och alla djurbarn var bedårande.

När vi såg delfinshowen för andra gången satt det en man med sin familj bakom mig. Hans mobil ringde precis när showen skulle börja. Jag fattade på samtalet att det var en chaufför som skulle leverera varor till mannens jobb, men det var lunchstängt.
- Ja, du kan ju inte bara ställa det var som helst, annars står det ju bara helt mongo överallt.
När han avslutat samtalet sa han till sin kvinna att det var Spendrups.

Vid elefanterna stod vi intill en familj med man, kvinna och tre barn. Den minsta, pojken, hade en tröja med djungel på sig. Mellanbarnet, en tjej, hade en tröja med giraffer på och det äldsta barnet, en flicka, hade delfinörhängen på sig. De körde väl djurtema inför djurparksbesöket.

Vi övernattade på Vildmarkshotellet och det var bättre än bra. Både middagsbuffén och frukostbuffén var fräsch och välsmakande. Poolerna var ändå det som gjorde hela vistelsen perfekt. Det och vädret då. Bättre kunde det inte ha varit.

Semestern har gått alldeles för fort. Men den har varit givande.