Det slår mig att jag träffat flera personer under semestern som har haft åsikter om mitt jobb på förskolan. De flesta har någon åsikt om förskolan/dagis. Särskilt de som har haft barn där.
Några har ifrågasatt varför jag slösar min tid med att arbeta inom förskolan, och särskilt då med de allra yngsta barnen. Mina resurser skulle nyttjas bättre någon annanstans.
Behöver jag verkligen den utbildning jag har för att göra det jobb jag gör? Jag har väl inte studerat i flera år för att byta blöjor?
Andra har sett på mig med respekt (och tvivel) när de förstått att jag jobbar - och äter mat - omringad av småbarn, utan en lugn stund.
Ytterligare någon har berättat att när deras barn gick på dagis så ville de veta vad personalen kommit fram till under sina planeringsdagar, då förskolan var stängd, vilket skapade konflikter då inte personalen ville förmedla detta.
Det är alltid lika fascinerande att höra folks olika åsikter. I mångt och mycket återspeglar det vad "min" 18-åriga sommararbetare sa till mig innan jag gick på semester: inom förskolan skulle hon kunna jobba, det var ett så "soft" arbete.
Det hjälpte nog föga att jag försökte förklara att just den tid hon var med oss så var det rätt soft, för då hade "sommarlovet" börjat och det fanns inte direkt några krav att leva upp till. Att det finns kvalitetsgarantier, brukarundersökningar, dokumentation och diverse andra utvärderingar som konstant måste göras och arbeta mot är något som vikarierande personal aldrig ser skymten av. Jag skulle mycket hellre se att de gör allt det administrativa som faller på min lott, så att jag får ägna min tid åt att utveckla barnens förmågor.
Som förskollärare behöver jag snart en administrativ assistent lika mycket som en grundskollärare behöver det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar