Den ultimata fantasihistorien

Bröderna Lejonhjärta går på TV. Tolvåringen har aldrig sett filmen och aldrig läst boken, men har ett hum om historien. Så jag drar historien och vi diskuterar den. Tolvåringen bestämmer att hon måste läsa boken och blir impad av att filmen är gjord på 1970-talet. Vi pratar om hur passager till andra världar sker i de fantasyböcker som Tolvåringen läser idag. I Lejonhjärta - samt till viss del även andra Lindgrenböcker - sker väl den ultimata övergången; reinkarnation. Eller? Var den kära Astrid inspirerad av C S Lewis? Det är något jag undrat i många herrans år.

Varm applåd

Idag har jag sett Croodarna med Tolvåringen och hennes kusiner Kanel och Peppar och deras mamma exsvägerskan. Gav 3D något? Tja, det var tre scener när det kändes som saker kom flygande emot oss, that´s it. Skulle vilja se filmen utan 3D och jämföra. I vilket fall som helst ser jag gärna filmen igen, för attans var bra den var! Halvvägs in i filmen skrattade jag så jag grät. Ungarna slutade aldrig skratta. Det var nonstop action och dråpligheter hela tiden. Fantastiskt gjord och små detaljer som man måste hålla koll på.

Hutlöst

Jag väljer gärna bort 3D på bio. Det brukar kosta mer än det ger i effekter. När det är filmdags med barn brukar det dock ändå bli 3D. Senast jag var på bio såg jag en skylt om att man kunde spara sina glasögon och sedan tänkte jag inte mer på det. Nu ska jag boka en film och SF tar 15 kr per par glasögon! Ytterligare en anledning till att välja bort 3D alltså.

Big brother watches you

Går på kurs om inköp i den kommunala förskolan. Vi blir uppmanade att inte handla från andra leverantörer än de som Stockholm stad har upphandlat avtal med, för då kan vi (staden) bli stämda på miljonbelopp. Fastän de leverantörer som vi MÅSTE handla från är dyrare än de vi VILL handla från. Hur mycket har dessa upphandlingar kostat och vem vinner på det i längden?

Chefen uppmanar oss att spara och berättar att vi inte har några pengar att röra oss med. Ändå har staden upprättat en tjänst genom Medhelp som konstant står och blöder pengar ur budgeten, bara för att vi MÅSTE anmäla till detta bolag när vi blir sjuka. Det ska registreras. Det registreras även på jobbet, samt på listor vi fyller i som lämnas till ekonomiansvarig och löneavdelningen. Hur mycket kostar detta och vem förlorar på det?

Så nöjd

När jag läser om de som fått narkolepsi av vaccin så kan jag inte låta bli att känna mig bedrövad för deras skull, men också nöjd över att jag inte lät min unge bli vaccinerad.

Soon my pet, soon

Jag längtar till tredje delen i Paul Hoffmans serie om Cale. Nu har de visst flyttat fram releasedatumet, så det får bli ett sensommarnöje. 

Komedi eller tragedi?

När jag beskriver min dag för Tolvåringen kiknar hon av skratt. Själv vet jag inte om jag ska gråta eller skratta.

Jag var på jobbet klockan sex. Vek tvätt och startade maskiner. Kollade på tåg på youtube med en ettåring. Slog in paket till mellis, då det skulle vara kalas. Diskuterade schematider med kollega. Åt frukost med kollega och barn. Lekte med barn med specialbehov. Köksan kom och frågade om jag var på g. Jag bad henne logga in på datorn. Gick till kontoret och instruerade köksan hur hon skulle göra för att beställa mat i nya datasystemet. Medan hon kämpade på fortsatte jag vika tvätt. Just när jag gick in med tvätten till avdelningen hoppade barnen i soffan och en av dem föll och slog upp hela hakan och blodet sprutade. Jag ringde mamman, när köksan ropade och kollegan från andra avdelningen undrade om det var dags att börja med den gemensamma samlingen. Med mamman på väg letade jag bandage för att stoppa blodet. När jag lämnat över till mamman gick jag till köksan och vi avslutade beställningen. Då kommer köksan från en annan förskola för att jag ska hjälpa även henne. Vilket tog forever med hennes pekfingervals. När hon var nästan klar kommer mamman tillbaka med blodig pojke från vårdcentralen som sagt att "det är bara att tvätta med tvål och vatten". Samtidigt meddelar en kollega på andra avdelningen att hon är färdig med samtalet med talpedagogen, så jag kunde gå in och prata med henne om jag ville. Jag övertalar mamman att åka till akuten, jag tror hakan behöver sys och tänderna kollas. Sedan tar jag samtalet med talpedagogen och diskuterar vilka resurser som behövs. Därefter avslutar jag med köksorna, tömmer tvättmaskinen och går in och bäddar och dukar på avdelningen. När vi sitter och äter väljer ett barn att kasta ris över hela bordet och golvet, följt av vatten som barnet blandar med riset och springer sedan med händerna i luften in i andra rummet och tillbaka igen. Barnet grabbar tag i en burk full med mat och ska precis slänga den i golvet när jag rycker den hur händerna på ungen. Vi tvättar oss och lägger oss. Jag har tre skrikande, övertrötta och uppspelta, barn runt mig och jag gnuggar dem på ryggen till de somnar. Efter det skriver jag ut det nya schemat som jag diskuterade med kollegan. Sedan går jag hem för att invänta reparatör för mitt läckande handfat. Reparatören blir en timme försenad och väl på plats tar det fem minuter för honom att göra något jag kunnat göra själv om jag vetat tricket, och haft rätt nyckel. Man kan ju få högt blodtryck för mindre.

Förvirrande

Överallt är SL-remsorna slut. Nu är det reskassan som gäller. När jag fyller på kortet i en kiosk frågar expediten om jag ska ha resor inom en zon eller två, men när jag fyller på kortet i automaten laddar jag det bara med pengar rakt av. Vad blir då draget på mitt kort när jag lägger det mot läsaren? Känns som att jag kommer förlora pengar på det här...

En timme för jorden

Pratar med en kollega på jobbet om Earth hour. Jag tycker att det är ett ganska knäppt påhitt. Spara på resurser ska man göra året om, hela livet, inte en bara en speciell timme om året. Förra året tror jag att vi hoppade över earth hour hemma hos oss. Min kollega säger att de helt glömde bort det förra året.
- Men året innan det släckte vi allting. Vi satt och såg på TV.
Jag håller mig från att kommentera motsägelsen.

Nu föreslår jag för tolvåringen att vi ska göra som min kollega, så att jag kan ligga däckad framför TVn, dunderförkyld som jag är, men icke. Enligt Tolvåringen ska allt vara släckt, vi ska tända ljus och spela sällskapsspel, som när elen försvann sist. Okej da. Jag kan väl offra mig.

Tänk om...

jag hade ett jobb där jag fick rast i mer än en halvtimme
jag hade ett jobb där jag kunde TA rast den där halvtimmen
jag hade ett jobb där jag kunde äta lunch i lugn och ro och inte hafsa i mig en tugga mellan uppmaningar, småprat, upplock av muggar, bordstorkning, muntorkning, matupplägg (and the list goes on and on...)
jag hade ett jobb där jag slapp bli kladdig på kläderna (mina egna, privata kläder, mind you)
jag hade ett jobb där jag kunde sitta ned en timme och diskutera igenom saker med mina kollegor istället för att haspla ur mig kommentarer till dem medan vi klär på fem barn vardera
jag hade ett jobb där jag slapp tänka på ifall jag har tinnitus p g a att flera barn skriker mig i örat varje dag
jag hade ett jobb där jag kunde vara med BARNEN och inte ägna tiden åt att göra beställningar, hjälpa kollegor med datorproblem, skriva ut bilder, gå på möten (and the list goes on and on...)

jag börjar ledsna på mitt jobb?

Vart är vi på väg?

När jag läser om dessa ungdomar som blivit dömda för våldtäkt och hur de fick leva så undrar jag hur många vuxna det finns i världen som helt har slutat bry sig om var som händer med den kommande generationen.

Vår sak

Jag brukar alltid lämna soffan eller spola framåt när reklamen kommer. Kan jag undvika den så gör jag det. Nu har jag dock hittat två som är riktigt bra, och som jag gärna ser igen. K-rautas reklam kan jag se flera gånger på en dag. Jag hittar nya detaljer nästan varje gång och skrattar gott. Jarmo får gärna mysa i en bastu med mig anyday. Och jag lär minnas K-rauta om jag behöver virke.
Sedan är det Comhems senaste reklam. Snacka om rip-off, men attans bra gjort. Eftersom Comhem har ett permanet dåligt rykte hos mig så kommer jag dock aldrig att tänka på dem när det gäller de produkter de säljer.

Smart drag

Ser på "Smartare än en femteklassare" i SVT med Elvaåringen (som nu blivit Tolvåringen, men ändå går i just femte klass). Några av frågorna klarar inte jag heller, men det är Tolvåringen som häpnar över frågorna och börjar prata anklagande om sin skola.
"Jag lär mig för tusan ingenting i den där skolan! Vi har aldrig pratat om regeringen, eller vilka de fyra stora djuren i Sverige är."
Nä, det är mycket jag tycker att hennes lärare inte tar upp i undervisningen, men inför Tolvåringen hävdar jag att det nog finns många femteklassare runt om i landet som ser programmet och tänker detsamma som Tolvåringen. För det finns ju inga strikta regler för vad elever i Sverige ska lära sig. Lärare kan välja bort vissa saker i undervisningen. Det finns riktlinjer, men inga krav. Då blir det olika. Jag hoppas att Tolvåringen ska kunna gå framåt mer och lära sig nya saker när hon ska byta skola till sommaren.

Vann rätt låt?

Nej. Både jag och Elvaåringen röstade på "Begging", för det var låten med mest drag i (och bäst moves). Sedan gick det inte att rösta på slutet, det tutade bara upptaget, vilket tydligen fler märkte av. Skulle svenska folket fått bestämma, utan internationella juryröster, hade ändå "Heartbreak hotel" vunnit. Hade det varit bättre än "You"? Ja, kanske. Låten som sitter i mitt huvud när jag spontannynnar är ändå "Tell the world I´m here".

Barnvakt är bokad, men nej, jag får inte dansa

Elvaåringen frågar: När börjar du imorgon?
- Halv åtta. Jag går strax efter sju.
- Och kommer hem klockan tio på kvällen?!
- Jag slutar ju egentligen halv fem, men sedan är det föreläsning på kvällen.
- Om jag skulle säga till folk att du går vid sju på morgonen och kommer hem klockan tio på kvällen så skulle de fråga: vad jobbar din mamma med och jag skulel säga hon är förskollärare, de skulle tycka att jag är helt puckad!
- Varför då?
- Vilken förskollärare kommer hem klockan tio på kvällen?!

Not da shit

Kollegor, barn och föräldrar på förskolan, alla dukar de under för den här underliga höga febern och hostan. Hostan som leder till heshet och lunginflammation. Hur kan det vara så vanligt med lunginflammation? Både bland barn och vuxna. Det måste vara något nytt påhitt. Och så den här febern som folk dras med, ungarna har runt 40 grader! Hugaligen, jag vill inte ha det!

What´s the difference?

Den ena är den svenska versionen och den andra är originalet på engelska.

 Det skiljer nästan etthundra sidor. Hur kommer det sig?

Is that all we are?

Skog, dalahäst och blont hår. That´s all we are. Or is it?

Inom kort

Elvaåringen plöjer Stephenie Meyers bok The Host på 600 sidor på ett par dagar. Nu inväntar hon med spänning filmen. Jag hoppas att den är från elva år...

Härdad vid ung ålder

Ser Silver linings playbook (Du gör mig galen) på bio med Elvaåringen. Elvaåringen är lugnt yngst bland publiken. Jag ser ingen under femton år. En bit in i filmen undrar jag om det var en bra idé att Elvaåringen får se filmen. Sedan slår det mig att hon är så van vid sin egen familj och att se Big bang theory att hon är härdad vid att folk beter sig "onormalt".

Jag gillade Jennifer Lawrence i Winter´s bone. Jag gillar henne ännu mer i Silver lining. Däremot förstår jag inte hur det kommer sig att hon får en oscar. Är hon verkligen SÅ bra? Ja, kanske. Jag tänker på Helen Hunt, när hon fick en oscar för As good as it gets. Fast HH hade liksom en större roll i filmen.

Vi ser filmen på Rigoletto. Det var VÄLDIGT länge sedan jag var där. De har gjort om stället rejält. Varför så mörkt överallt? Varför har de valt svart och rött som inredningsfärger? Hela stället är som en bordell eller en nattklubb. Mycket underligt.

80-talet är här igen

Pastellerna har vaknat till liv på Kappahl.