Allt är inte som det ser ut att vara

En kille är upprörd, arg och besviken. Det är en sån dag. Han är allmänt arg på allt och alla och tar ut sin frustration och vrede genom att kasta saker omkring sig. En tjej kommer fram och försöker stötta honom, prata med honom och lugna honom. Han är något kortare än henne, men hon sätter sig ned för att han inte ska känna sig hotad. Ingenting händer. Killen är lika upprörd som innan. Varför? Tjejen får inga svar. Killen slänger saker omkring sig, slår tjejen och kastar alla lösa prylar han kan hitta på henne. Hon säger åt honom att han inte får slå henne och försöker ta hans händer i sina. Då sparkar han på henne istället. Han sliter sig loss och slänger en metallpall på tjejen. Han fortsätter slå på henne. Hon skriker så att andra ska höra henne. Hon behöver hjälp.


Om du istället tänker dig att det är en mycket storvuxen sexårig pojke på en förskola och den vuxne är en kvinnlig anställd som är halvvägs in i sin graviditet. Var går gränsen för vad en person ska tåla? Var går gränsen för vad som ingår och inte ingår i ens arbetsuppgifter?


Är det okej att dunka en pojkes huvud i stengolv? Nej. Kan det vara så att mycket mer ligger bakom situationen än vad någon har filmat och vet om? Ja.

Men då så

Då är jag i alla fall inte ensam om att inte skänka tiggarna på gatorna några pengar. Om inte heller den som är utsedd för att rådda i problemet med alla tiggare gör det, så måste det ju vara pk. Kicka ut dem ur landet? Nej, jag skulle inte vilja att en svensk blev utkickad från andra EU-länder. Ingen av er som röstade FÖR EU kan ju klaga på detta. Om dock alla svenskar slutar ge pengar så kanske vi snabbare skulle slippa ha tiggarna boendes i våra skogar och hängandes utanför våra butiker. Ibland funderar jag på var ribban för förargelseväckande beteende liggande. Om jag blir antastad verbalt av samma person varje dag, vad räknas det då som?

Den här veckan är dessutom tiggarna i mitt område verkligen på offensiven. I mitt lilla förortscentrum satt det idag hela fem personer positionerade på strategiska ställen där de flesta boende i området tvingas passera några gånger om dagen.

Fy skäms på mig

"Vad FAAN!?" utbrister Trettonåringen och stirrar anklagande på mig. Inte bara har jag fått henne att titta på "På spåret". Jag har tydligen också fått henne att heja på ett av lagen - och till på köpet lär hon sig nya saker.

Jag ska aldrig klaga igen...

Ser på "Jupiter ascending" med Trettonåringen. Intill mig sitter en man och en kvinna, ca 28 år. De är negativa redan när de sätter sig och klagar sig igenom de trailers som är innan filmen. När filmen är slut säger killen: "Den var så dålig att jag ville gå redan efter några minuter." Jag förstår inte varför de var där alls. Jag hoppas att jag aldrig är SÅ neggo. Riktigt så illa tyckte jag inte att det var, men, ja, tanken att gå slog mig också under filmen. Varför då?

Det är inte bristen på action, för det är i princip action rakt igenom. Snarare är det bristen på en bra historia. Det är som att något fattas. Det saknas en tillräckligt stark röd tråd för att få mig engagerad. Den skönaste scensekvensen i filmen är när Mila Kunis karaktär lotsas runt i ett administrativt helvete.

Så varför gillar jag inte filmen? Jag tror att jag känner mig mättad på dessa storslagna exploderande destruktiva scener och händelser att jag har svårt att ta dem till mig längre. Scenen där Milas Kunis karaktär får uppleva hur bin fungerar tråcklar sig djupare in i mitt medvetande. Det är de små detaljerna och händelserna som ger mer.

Jag hoppas att när filmen släpps för hemmabruk så finns det minst en timmes tillägg med osedda scener, så att historien blir mer komplett.

Var det bra med 3D? NEJ! Det är för tusan ALDRIG bra. Det ger verkligen INGENTING. Det är ENBART enerverande att ha de där glasögonen på sig.

Efteråt diskuterar Trettonåringen och jag upplägget av filmen. Räddade killen tjejen i alla scener eller kunde hon ta vara på sig själv någon gång? Var hon lika hjälplös som Bella i Twilight eller hade hon mer skinn på näsan? Ganska mycket mähä. Med tanke på att jag läste någonstans att Lana Wachowski baserade filmen löst på Odyssén så kan jag väl förstå hur det bidde som det blev.
   

Grrrr

Har väntat länge på Jupiter ascending. Tur att det är 11-årsgräns, annars hade 13-åringen flippat. I helgen är det dags. Så klart visar SF den bara i 3D. Why, oh why?

Ser du vad jag ser

Chefen beklagar sig över att det är många sjuka på jobbet. Efter långledigt på sommaren tog det en månad och sedan var många sjuka. Efter långledigt i jul tog det en månad och nu är många sjuka. Chefen kommenterar det hela med att de borde dra in på ledigheterna.

Eller kan det möjligtvis vara så att vi alla jobbar så hårt och pressar kroppen till sitt yttersta, så när vi äntligen får vara lediga slappnar kroppen av och smällen dröjer innan den märks? När vi väl kommer i kontakt med alla baciller och all stress igen så kraschar systemet. Kanske borde vi istället ha ett annat arbetsklimat?  Eller så har vi bara kommit in i vabruari just nu...