Om jag inte hade skulder från mitt tidigare liv, vilket genererar en fet lånesumma att betala varje månad, så skulle inte en hyreshöjning på 50% vara så illa. Jo, det skulle vara illa, men det skulle gå. I dagsläget tror jag inte att det är hållbart. Är det då hållbart att klämma in mig själv, Tolvåringen och alla våra prylar i en tvåa istället för att få en lägre hyra? Jag tror det kan gå.
Tolvåringen var med och tittade på 2:an. Den var fin. Stora rum. Kan hon ha halva vardagsrummet? Eller ska jag ha det? Hon lever sitt liv i vardagsrummet ändå, det erkände hon. I huvudet har jag nästan redan flyttat in i 2:an, så jag tror att valet är gjort.
Jag pratar med min mamma, som ensam lever i en lika stor 2:a. Hon ojar sig och menar att det snart kommer bli som när hon var barn och hon, min mormor och min morbror bodde i en 1:a med matrum. Min mamma sov i en skåpsäng i matrummet och min mormor och morbror delade på det enda rummet. Vilka kommer ha råd att bo med de hyror som blir? Snart måste halva befolkningen söka bostadsbidrag och vem vinner på det? Ingen.
Med tanke på den rapportering socialtjänsten ger oss på jobbet på förskolan så tänker jag att det nog redan finns många barn som har det precis så trångbott som min mamma hade det för femtio år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar