Tidigare har jag rekommenderat restaurang Borsalino för alla jag känner och jag har dragit dit både släkt och vänner, men nu tror jag att de har bytt ägare (och namn? Till La Palma?). Efter julavslutningen idag skulle Tolvåringen och jag äta middag där, vilket visade sig bli en besvikelse.
Det här är min upplevelse av besöket:
Vi sätter oss vid ett bord och en äldre herre (ägaren?) frågar oss om vi ska äta pizza eller annan mat.
Jag svarar pizza, vilket han verkar lättad över.
En ung tjej (släkting till äldre herren?) kommer för att ta vår beställning, utan något block i handen. Jag frågar vilken dryck de har och hon måste gå och kolla för att kunna svara. Vi lämnar namnet på våra pizzor och hon upprepar den ena, men minns inte den andra. Jag ser henne lämna beställningen till pizzamakaren och hon måste leta efter min pizza i listan för att kunna peka och säga vad det var jag beställde.
Pizzan jag valde har ruccolasallad. När den kommer in är det väldigt mycket sallad på pizzan och jag börjar med att rensa bort överflödet. Vilket är något konstigt, det brukar jag göra, men just den här gången är jag glad för det, eftersom att ett av bladen döljer en liten snäcka, som visar sig vara en snigel. Jag går (äcklad) tillbaka med pizzan till köket och den äldre herren tror inte på mig när jag säger att det är en snigel, men han kommer sedan till bordet och säger att det var det, den måste ha kommit med salladen.
(Då kanske de borde skölja salladen bättre...?)
Jag säger att jag vill ha en ny pizza utan någon sallad på. Han säger något som jag inte förstår, men som låter som att pizzamakaren kan tvätta pizzan åt mig. Jag säger att jag vill ha en ny, utan sallad.
Efter en kort stund kommer unga tjejen ut med en pizza (medan äldre herren är ute och röker) som ser EXAKT ut som den tidigare.
- Jag ville ju ha en ny utan någon sallad, säger jag.
- Jaha, oj då, jag vet inte...
- Jag struntar i det, låt den bara vara.
- Jaha, men säg till annars så kan vi...eh...säga till kocken att skärpa sig.
Jag tittar på pizzan och känner på den. Det ser ut som SAMMA pizza som innan och den är inte särskilt varm. Allt tyder på att det ÄR samma pizza, men jag chansar och smakar på den. Den lilla tuggan växer i munnen och det känns bara som snigelslem och jag tappar helt aptiten.
Äldre herren kommer förbi och ser till andra gäster och ser min pizza. Med stinkande rökandedräkt säger han:
- Men, gav han dig broccoli på fast jag sa att du inte skulle ha det?
- Broccoli? Du menar ruccola, säger jag. Ja, tydligen, men du kan ta tillbaka den, jag vill inte ha den.
- Jaha, okej.
Han kommer direkt tillbaka, med en nygjord pizza utan sallad på.
- Ah! Han HADE gjort en ny till dig, det blev bara fel.
Så det VAR alltså den första pizzan med snigeln på som jag åt!
Jag tackar nej och säger att jag inte vill ha den här pizzan heller, mannen trugar och säger till sist att de bjuder på den. Jag smakar inte ens på den, eftersom jag vid det här laget är nästintill kräkfärdig. Tolvåringen har också tappat aptiten och lämnar halva sin pizza. Vi lämnar stället och jag går för att betala. Den äldre herren ursäktar sig överskylande med att kocken blev stressad så därför blev det fel och det första pizzan gick ut igen.
(När det är fyra andra gäster på stället? Jag kommenterar det inte ens.)
Han erbjuder sig att lägga pizzan i en låda, jag tackar nej och vi går.
Vi lär inte återkomma inom en snar framtid. Tyvärr, måste jag säga, det är tråkigt eftersom det var ett av de bättre ställen som serverade glutenfri pizza.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar