Två dagar med kurs i psykologisk krishantering vad otroligt intensiva, givande, gripande och gav mersmak.
Även kollektivresandet gav mersmak. Jag saknar den där stunden med mina egna tankar när ingen stör. Om nu ingen stör.
Av de 16 närmaste personer omkring mig på tuben hade 9 lurar i öronen och 7 av dem fibblade med sin mobil. En kvinna lyssnade definitivt på musik.
Så att alla andra hörde vad hon lyssnade på. Hon njöt verkligen av sin musik och diggade högt. Hon nynnade och sjöng med och klappade i takt på benen. Det kanske var hennes sätt att vakna till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar