I skolbänken

Tillbaka på universitetet. Har börjat läsa Magisterprogrammet på kvällstid. Vad ska det vara bra för undrar mina närmaste kollegor. Tjaa, för att det är så givande att få andra intryck än era, vill jag säga, men gör det inte. Fast det är ju delvis sant. Det är så otroligt roligt att träffa annat folk, som jag ändå har mycket gemensamt med. Otroligt nog fanns mitt konto på universitet kvar, så det var bara att leta fram lösenordet och logga in.

Skillnaden nu från då (när jag läste lärarutbildningen för några år sedan) är att jag då läste först på Lärarhögskolan på Campus Konradsberg på Kungsholmen och sedan i de blå husen vid Stockholm Universitet. Nu sitter vi i Kräftriket, precis vid Brunnsviken. Visserligen också SU, men låååångt bort. När jag pratar lyriskt om Konradsberg är det flera som suckar längtansfullt.

Här håller barn- och ungdomsutbildningen till på Stockholm Universitet.

Ikväll var jag där för andra gången den här veckan, då jag även läser en kurs genom jobbet. Då diskuterade jag barngrupper med andra förskollärare. På min avdelning är vi tre heltider och har 14 barn. En annan jobbade på en avdelning med tre heltider och 22 barn. På en annan var de tre deltider på 20 barn. Jag frågade hur hon orkade. Hon sa att hon ofta kände för att duscha när hon lämnade jobbet. Vilket jag inte har svårt att förstå. Det känner jag i princip dagligen.

Nu får jag i alla fall vara något av en civilperson i två dagar då jag ska läsa en helt annan kurs i två hela dagar. Jag hoppas att det blir givande.