Resan till London var skön. Vi tog det lugnt, men gjorde mycket. Och såg allt som vi planerat. London Bridge, Towern, Big Ben, The eye, the shard, Piccadilly, British museum, Oxford Street, Hyde park, Buckingham, Madame T och diverse annat. Det var helt kanon. Fem dagar i staden var nästan på gränsen till för mycket. Särskilt när det gällde att hitta något glutenfritt att äta. Det gällde att planera hela tiden.
Wagamama fungerade, men det var en aning kaotiskt att dividera med servitören om vad saker innehöll. En dag på Oxford Street hade vi inte planerat någon lunch och tillslut gick vi in på Marks & Spencer, mest för att gå på toa, men de hade en macka som faktiskt Elvaåringen accepterade.
Sedan hittade vi till
Dannys en dag och de var exceptionellt måna om glutenfria kunder. Det var så otroligt skönt att se dem förbereda Elvaåringens wrap med noggrannhet. Elvaåringen konstaterade att det var något av det godaste hon ätit - och att hon aldrig ätit så mycket sallad i sitt liv som hon gjorde under dagarna i London.
Sedan hittade vi till
Cotto. Fem minuter från Big Ben. Då hade vi verkligen kommit till himlen. Elvaåringens i alla fall. Och jag tackade min lyckliga stjärna. Det blev dyrt i längden, men där åt vi middag nästan varje kväll. En trevlig liten familjerestaurant där ägaren och hans son båda är glutenintoleranta. Det hembakta brödet Elvaåringen fick innan maten var enligt henne själv det godaste brödet hon ätit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar