Den eviga skulden

Min dotter föddes en månad efter beräknat ankomstdatum. Då vägrade hon att amma, eller ens att suga på en nappflaska. En läkare påstod att hon hade fötts för sent, så att instinkten att suga hade gått förlorad. Hela situationen var stressande och jag hade ingen mjölk, men ändå insisterade sköterskorna på att jag skulle amma. Jag tror snarare att min dotters sugförmåga avtog snabbt för att det inte fanns någon mjölk. Hon gick snabbt ned i vikt och vi fick ligga på sjukhus en lång tid. En tid jag aldrig vill återuppleva. Motvilligt gick sköterskorna med på att ge henne små mängder ersättning, men vid det laget blev det genom sondmatning. Modersmjölk fick hon aldrig mer. Det tog henne över ett halvår att komma på hur hon skulle få i sig mat på egen hand. Strax innan hon fyllde ett år åt hon med god aptit och jag gav henne välling med fullkorn i. Strax efter ett år konstaterades att hon var glutenintolerant. Hur uppkom det? Stressande miljö, mycket gluten i kosten, ärftlighet. Ingen visste. Jag förbannade mig själv för att jag givit henne fullkorn, för att jag inte kunnat amma henne och för att jag givit henne den pappa hon hade. Än idag kan jag gräma mig över det hela så att mitt inre skrumpnar ihop som ett russin fyllt av skuld. Så idag har tydligen forskare kommit fram till att det finns en koppling mellan amning och glutenallergi. Ammas man inte så får man inget skydd för gluten. Nähä, berätta något jag inte redan visste.