Ett kapitel var så nära, det var som att läsa om min mamma - och mig själv.
”Jag ser de dubbla budskapen
du har lärt dig att skydda dig med
och lärt dig att dölja din rädsla med.
De är rop på hjälp.
Jag
ser hårdheten, tuffheten och kylan (masken)
du
i många situationer har lärt dig att skydda dig medoch lärt dig att dölja din rädsla med.
Allt är en vädjan om hjälp! En bön om kärlek.
Jag
ser pedanteriet, ordningen, tvånget, det maniska
du
lärt dig att skydda dig medför att överleva otaliga situationer av kaos
och som du sedan lärt dig att bemästra din rädsla med.
Det är en vädjan om hjälp.
Jag
ser tystnaden, stumheten, förlamningen
som
du lärt dig att gå in i,förmodligen redan som liten, för att överleva otaliga svåra
och förnedrande situationer, och som du sedan lärt dig,
som ett skydd, att dölja din rädsla med.
De är rop på hjälp.
Min
lektion är att se ropet.
Öva
mig att inte förakta det, inte slå på det, inte attackera detoch inte förlöjliga det – varje gång jag ser och möter det utanför mig.
Det
är lätt gjort eftersom jag inte accepterar det hos mig själv.
Det
är lätt gjort eftersom jag också har allt detta, eller delar
av det, inom mig och förtränger det i mig själv.”
av det, inom mig och förtränger det i mig själv.”
Åh har alltid velat läsa hans böcker, har hört mkt gott om dem. Kul att hitta hit förresten:)
SvaraRaderaLäs! :-)
SvaraRaderaTrevligt att du hittade hit.