Reklam för klädesmärket Desigual har inte gått mig omärkt förbi och jag har sett "märkesmammorna" på jobbet bära klädesmärket en tid. Jag gillar klädernas härliga färger, men jag skulle aldrig få för mig att handla där, för det är inte min stil (eller prisklass). Däremot tror jag nog att de flesta människor har något plagg därifrån. När så Tolvåringen får en värdecheck så går vi till Desigualbutiken i city och hittar flera fina plagg, varav dottern får köpa ett. Även på rea är det inte riktigt min prisklass. Så nämner jag för min bror och hans fru att jag otroligt nog handlat där. Det visar sig att de aldrig hört talas om klädmärket. Go figure.
Den senaste veckan har jag sett Snabba cash 1 & 2. Innan jag börjar se den första filmen berättar Tolvåringen att en jämnårig bekant till henne spelar med i filmen, vilket var en trevlig överraskning, och tjejen gör det bra. Övriga skådisar gör i mina ögon också ett bra jobb, men filmen... Jag vet inte, det känns som det saknas scener, som om vissa delar är bortklippta, och det är så hoppigt och hackigt med snabba klipp. I vissa delar funkar det, men i många delar av filmerna är det bara jobbigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar