Släktträd i fantasyböcker. Det finns de som tycker det bara är jobbigt, töntigt eller att författaren då inte gjort ett tillräckligt bra jobb med att förklara innehållet i boken. Jag kan delvis hålla med. Om en ska läsa George R R Martin så lär det nog behövas ändå, för att kunna hålla koll på vilka som är släkt med vilka. Där är dock släkterna uppdelade i "hus" och jag tyckte det blev ännu jobbigare att hänga med.
Så slog det mig att när jag i yngre tonåren läste Margit Sandemos Isfolket så tyckte jag att en av de mest njutningsfulla sakerna var att titta på släktträdet i boken, som med varje bok växte sig större och jag kunde minnas berättelsen om varje person. Så kanske tycker jag ändå inte att det är så dumt med ett släktträd...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar