Trettonåringen vill se en film som har premiär på bio om en vecka. Klasskompisen har redan sett den. Hur då? Genom illegal nedladdning. Vilket Trettonåringen påpekar. Och får kompisen att tänka till. Jag fascineras över att det är de jag verkligen inte tror ska göra sånt, som gör det. Och jag hävdar fortfarande att jag aldrig kommer göra det.
Jag ifrågasätter också att Trettonåringens skola visar en film för hela skolan, för att de ska ha ett arbete kring den filmen och diskutera etik. Det är inte vilken film som helst, utan en Hollywoodfilm, som hyfsat nyligen gick på bio. Har de tillstånd för att visa den i skolan? Trettonåringen hävdar att det är som att visa den för sina kompisar hemma, men nej, det är det inte. Så vi har en diskussion om det etiska i DET upplägget.
Vill jag vara någon sorts paragrafryttare och slaviskt följa lagen? Jag tänker inte så mycket på den aspekten, som på följden för upphovsrättspersonerna. Om det var min film, om det var min bok, om det var mitt arbete, om jag har lagt min tid på att jobba för pengarna som kommer in (laglig väg), hur skulle jag då vilja att folk gjorde? Kanske handlar det om empati. Eller ego.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar