På fredag morgon säger jag till Trettonåringen: "Jag är hemma senast kl 17 skulle jag tro, då kan vi gå och handla mat. Jag ska ta en fika med M innan."
Dagen går och jag har fullt med ärenden på stan. Väninnan M vill inte ta någon fika, hon vill dricka vin. Och det vill jag också, kom jag på. Det var så länge sen.
Efter ett glas snurrar det rejält i huvudet. Efter två börjar det lugna ned sig. Efter tre mår vi väldans bra.
Vid 18 tycker Trettonåringen att det är för sent för att gå och handla, hon vill inte gå ut i mörkret. Det är lugnt. Allt är luuugnt. "Jag kommer nog inte hem förrän vid 20."
Fjärde glaset är som att dricka vatten. Och fortfarande babblar vi på like there is no tomorrow. Det är mer än trevligt.
Femte glaset var mycket läskande.
"Jag kommer nog ca 21."
"Jag tänkte väl det..."
Som om jag är någon suput och Trettonåringen är van vid mitt beteende. Sabla ÄLSKADE unge.
Sjätte glaset var inte meningen, men lika gott det.
"Hör av dig när du är på väg hem."
"Vi går och tar en hamburgare nu."
"KÖP EN TILL MIG OCKSÅ!"
"Den kommer ju vara kall när du kommer hem", säger M.
"Vi har micro", tillägger Trettonåringen.
Ja, och hon har ju fått leva på nudlar under kvällen, så självklart köper jag en.
Trettonåringen äter hamburgare när det nästan är midnatt, borstar tänderna och hoppar i säng. Idylliskt barn.
Själv är jag så uppe i varv att jag skriver och mailar till fram på småtimmarna. Livet är rätt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar