Idag skulle vi gå till skogen med barnen. Tre vuxna, tretton barn, tre dubbelsitsvagnar. Huge mistake. När vi kommit en bit in i skogen attackeras vi av myggor från alla håll. Som om de inte fått en droppe blod i sig sedan födseln. Det gick nästan inte att blinka utan att få en mygga i ögat. Jag sa till barnen som gick att springa, vi skulle igenom den lilla skogen och ut i solen, och gå till parken istället. Vi började dra vagnarna snabbare. Vi flydde ut ur skogen. En treåring i vagnen som jag drog skrek på barnen som sprang framför oss:
- Spriiiing! Spring för livet!
När vi kommit ut ur skogen sa samma treåriga flicka:
- Jag har myggor i munnen.
- Spotta ut dem då.
Host och hack och sedan var det bra.
När vi gick tillsammans i solen allihop slog det mig att det här är nog det bästa jobb jag någonsin haft i hela mitt liv. Tänk att ha suttit på ett kontor hela dagen idag.
När vi kom tillbaka till gården tog det fem minuter sedan hade en annan treåring slagit huvudet i en bänk på gården så att det sprutade blod och jag duschade av barnet, inspekterade skadan, bandagerade, övervägde sjukhus, men ringde föräldrarna som snabbt kom. Jag erkänner att rösten darrade av chock när jag ringde, men jag lyckades hålla den stadig.
Sedan spenderade jag eftermiddagen åt att begrunda hur vi arbetat det senaste halvåret för att möta de barn som har behov av särskilt stöd. Knivigt som attan att sätta ord på det.
Och jag vidhåller att det här är det bästa jobb jag haft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar