måndag 10 februari 2014

Ta seden dit du kommer

På jobbet på förskolan har vi en diskussion kring likabehandlingsplanen vi ska arbeta efter. Vi diskuterar hur vi bemöter barn med familjer som inte ser ut som en "kärnfamilj" och vi pratar om traditioner och högtider. Så kläcker en medarbetare ur sig att det är klurigt när muslimska föräldrar säger att deras dotter (under fem år) inte får hålla en pojke i handen när förskolebarnen går på promenad och hon får inte heller ligga på en madrass som ligger intill en pojkes madrass under vilan på förskolan. Dessutom är det ju absolut totalt förbjudet att ha vattenlek i samma våtrum som en pojke (oavsett om barnen har blöja/trosor och tröja på sig eller inte). Alla medarbetare hummar medhållande och sedan är det inte mer med det, verkar det som, men jag blir en aning upprörd. Inte bara för att "så gör vi ju liksom i Sverige", utan mest för att: ursäkta mig men vad är mitt uppdrag när jag jobbar i förskolan? Jo, det är ge alla barn samma möjligheter till utveckling och att se till att det finns jämlikhet och respekt mellan barnen och att de får uppleva samma saker på lika villkor. Det är mitt jobb. Om det inte var grunden i mitt arbete så skulle jag nog inte ha det här jobbet.

Så jag frågar hur dessa medarbetare bemöter dessa föräldrar, eftersom jag själv aldrig har upplevt det. Jag har också mött muslimska (och andra religioner och tankesätt hos) föräldrar i mitt arbete, men det har aldrig varit något problem; de har tagit till sig det sätt vi har på förskolan. Vissa föräldrar har haft synpunkter och dessa är vi lyhörda inför och försöker att leva upp till, men i grund och botten är det ju vi som kan jobbet som ska utföra det. Särskilt något så fundamentalt som värdegrunden.

Mina medarbetare verkar mumla något om att de vill ju vara tillmötesgående för föräldrarna.
Jo, och sedan finns det ju alltid brukarundersökningen att ta hänsyn till. Föräldrar som är missnöjda kan ju välja att tycka till på ett negativt sätt vilket ger förskolan en stämpel som inte ser bra ut.

Fast, ska det påverka barnen egentligen...?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar