Ett litet djur har lämnat oss. Han fick nästan ett år, den lille dvärghamstern. Sedan kom cancern och igår fick han somna in. Jag kan aldrig riktigt förlika mig med dödens spruta, den skär genom hela min själ varje gång jag måste ta beslutet att använda den på ett levande djur. Fastän jag trodde att det inte skulle nå mig så bölade jag. Tolvåringen ville följa med, men det var blankt nej. Jag hoppas att hon aldrig behöver uppleva dödens spruta i sitt liv, själv har jag gjort det alltför många gånger. När Tolvåringen tog farväl av hamstern kvällen innan hade hon dragit paralleller till dödens spruta och bedövningssprutan hos tandläkaren, som hon är så paralyserad inför. Eftersom inte hamstern fick något val, så borde inte heller hon få något val.
"Boka den där tiden, mamma, jag ska klara det", sa hon med tårarna rinnande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar