Tankeställare

Äntligen har jag sett Joseph Gordon-Levitts film Don Jon och jag gillade den, till och med mer än jag trodde att jag skulle göra. Trettonåringen vill se den, men det är 15 år på den och det håller jag fast vid den här gången, för attans vad mycket sexscener och fel uppfattning det kan ge henne.

Jag gillade verkligen det hoppfulla och enkla slutet, men den scen som fastnade i skallen är när Rob Brown och JGL pratar om porr, att det inte är något konstigt att killar kollar på det, och de tycker att det är stört att tjejen (Scarlet) ogillar det så mycket att hon inte vill vara med JGLs karaktär. Så tänker jag på väninnan M som för bara några dagar sedan nämnde att hon mindes de porrfilmer som min (dåvarande) kille hade för snart 20 år sedan, och som jag ville göra mig av med. Är det att egotrippat mätta sina egna behov när en tjej begär att en kille inte tittar på porr?

Sedan minns jag att den killen också tyckte att han skulle platsa i porrindustrin - och flera andra anledningar till varför det inte funkade mellan oss.

Galenskap

Har sett The Grand Budapest Hotel med Trettonåringen. Hon var klart yngst i salongen. Det var anmärkningsvärt många pensionärer. Så var klockan i och för sig också tre en lördagseftermiddag. Filmen höll exakt det trailern utlovade och vi var nöjda, även om den också innehöll några blodiga scener som Trettonåringen halvt blundade för.

När vi inväntar tuben på perrongen vid Medis för att åka hem till förorten står vi och läser Telge energis reklamannonser på väggen. Det föreställer lappar som barn har skrivit. Fyra lappar, två till mamma och två till pappa, som är signerade med fyra olika barnnamn. Trettonåringen vänder sig till mig och säger: "Har du tänkt på att på de två som är till pappa så LOVAR barnen att de ska göra något i gengäld ifall pappan skaffar ren el, och på de två som är till mamma så HOTAR barnen mamman med något om hon inte skaffar ren el?"

Nej, det hade jag inte reflekterat över, men gör det när jag läser dem igen. Och är enormt stolt över att min unge är så uppmärksam på patrialkaliska tendenser.

Fear not, the future is here

Min brorsdotter Kanel har önskat sig en ipad i över ett halvår så när hon fyllde nio lobbade hon hårt för att hon önskade sig en. Hon sparade egna pengar och utöver de andra presenterna hon fick så fick hon en summa var från alla oss i familjen. Det visade sig räcka precis till en ipad och den har hon sedan dess släpat med sig överallt, ja, till och med sovit med. Vad gör hon då med den? Främst spelar spel. Jo, och sedan gör hon trailers. Riktiga filmtrialers, såna där som i usa.
- Vad då som i usa? frågar jag.
- Så att de blir så där snygga liksom och svischar förbi snabbt.
- Okej, vilka har du gjort då?
- Många! Jag gjorde en med skräck tillsammans med två kompisar.
- Okej, vad gjorde ni då?
- Jag filmade och en hade en kniv mot halsen på den andra och då stoppade vi och sen filmade vi när hon låtsades dö och sen när mördaren slickade blodet från kniven.

Jag kan inte annat än skratta, men min mamma är helt förskräckt.
- Kom in i framtiden farmor, säger lilla Kanel och sätter sig framför skärmen.

Olika värde

På kvinnodagen promenerar jag runt på Skansen i solen. Tolvåringen vill se lodjuren så vi kollar in de stora katterna. De tre små har vuxit, men är fortfarande ljusare i pälsen än de stora. I inhägnaden intill strosar fyra rävar runt. De ser välmående ut och lägger sig i en boll i solen. Sedan sitter vi i snålblåsten och äter äggmacka, stekt strömming och dricker varm choklad. Kvalitetstid.

På väg hem på tunnelbanan på eftermiddagen slås jag av hur många tiggare det är. Jag minns (för sisådär 20-nånting år sedan) när vi i gymnasiet skulle gå ut på stan med insamlingsbössor för "operation dagsverke" och jag och en klasskompis tog det med en klackspark och gick genom vagnarna och skramlade med bössan på väg in till stan. Bössan var full när vi klev av i city, men då ropades det ut i högtalarna att insamling inte fick ske på tunnelbanan. (Även om vi aldrig såg till någon, så var det antagligen fler än vi som kommit på den briljanta idén.)

Tiderna förändras. Under en kvart på tuben denna kvinnodag kommer det först en musikant som drar en mycket kort snutt och sedan samlar in pengar, efter honom kommer en man som inte pratar ett ord svenska, men håller fram en hand med mynt och mumlar något och som tredje man kommer den obligatoriska mannen med laminerade kort där det står en snyfthistoria som oftast involverar något barn. Kvinnorna är sällsynta, de sitter oftast utanför någon affär och tigger. Helgen innan gick det runt en ung kille på tuben som såg ut att vara basketproffs att döma av märkeskläderna och hans längd, men han tiggde pengar för att han inte hade något boende och han fick inte bo på ett härbärge (tror han var för ung).

Jag skulle vilja ge en slant till dem alla, men vet inte vilka pengar som används till vad och avstår därför oftast. Hur kommer de ens in på tunnelbanan? Får de avvisas om de är störande för andra? Sedan tänker jag på de passagerare som åker varje dag. Har de blivit blasé och lägger knappt märke till dem längre eller ger de alla pengar hela tiden...?

The cold never bothered me anyway

Idag såg jag Frozen (Frost) med Tolvåringen på bio. På engelska förstås. Tyvärr i 3D (som gav nada) och tyvärr satt det två mammor med småbarn och två spädbarn i famnen intill oss. (Ärligt talat så trodde jag inte ens att spädbarn var tillåtna i salongen om det inte är barnvagnsbio, men vad vet jag.) Två gånger störde de och skrek. Filmen var dock så bra att det gick att strunta i. Sångerna var klämkäcka och en fastnade direkt.

Filmen var inte som jag tänkt mig historien, men det gjorde bara saken bättre. Det konstiga är att de scener vi sett i en trailer inte alls fanns med, som i likhet med några andra filmer. Och ändå finns ju delar av de scenerna med i den officiella trailern också. Varför inte ha med dem i filmen?

Frozen var spännande och rolig och det är fantastiskt vilka miner och vilket kroppsspråk det går att få fram i de animerade figurerna. Innan filmen visades en kortfilm med Musse Pigg som var både svartvit och i färg, den var väldigt rolig. (Och naturligtvis stod fantastiska John Lasseter bakom den.) Just kontrasten mellan svartvit film och färg var en aning ironisk då det uppstått en diskussion om varför det är så många vita prinsessor i Disneys filmer.

Hade Elsa, isprinsessan/drottningen kunnat vara mörkhyad istället för den blekvita kvinna som är animerad i Frozen? Ja, visst, och jag hade nog inte ens reflekterat över det. Är det troligt att en mörkhyad kvinna skulle varit av "hög börd" i Norge (eftersom de bor vid en fjord)? Kanske inte så troligt. Hade sjöjungfrun Ariel kunnat vara asiat? Ja visst, och jag hade inte reagerat det minsta. Hade Belle i Skönheten och odjuret kunnat vara mörkhyad? Absolut. Min poäng är att jag nog inte hade tänkt på det, lika litet som jag tänker på att alla i Frozen är vita. So, go ahead Disney and bring in the ethnicity. 

Dagens aha (eller oh shiiiit)

På jobbet på förskolan sitter jag och klipper och syr medaljer som alla barn ska få om ett par dagar. Intill mig sitter en brunhyad 4-åring och gör en pärlplatta med rosa och blå pärlor.
- Jag önskar att jag var rosa.
- Du är ju rosa, säger jag och pekar på den rosalila tröjan, väl medveten om att något annat menas.
- Nej, inte så DÄR rosa, så HÄR rosa, säger 4-åringen och pekar på pärlorna.
Jag vet också att de få brunhyade barn som finns på den avdelningen har gaddat ihop sig och börjat anmärka på den mörkaste av dem att det barnet inte alls är som dem, för det har mörkare brun hy.
Sånt ska kvävas i sin linda.


Och: I samtal med chefen och kollegor ojar vi oss över de barn som faller utanför ramen för ett "normalt" barn. Vad ska hända med dem när de ska börja skolan? De är inte tillräckligt utredda för att få en plats i särskolan. I en vanlig klass kommer de behöva en resursperson som är med dem 100% av tiden. Synd att det inte finns små klasser. Alltid detta tjat om inkludering från myndighetshåll. Verkligheten ser inte ut så. Det finns alltid några som faller utanför (och som trots oändliga försök till att inkluderas helt enkelt vägrar). Dessa barn kommer aldrig att platsa i en stor grupp som en klass på 25-30 barn där en ensam lärare ska slita sitt hår och de andra barnens kunskaper och utveckling  (precis som på förskolan) ska bli lidande. Kommer skolan att få några extra pengar till personal som kan hjälpa till att ta hand om dessa barn och vägleda dem för att minimera konfliktsituationer? Föga troligt. Kostnaden för det ska redan finnas inom skolans ramar. Kanske bättre då att ge pengarna som går till "förstelärare" (utan någon särskild anledning) istället kan läggas där det behövs? 

En ny generation

Går på bio med Tolvåringen och ser Boktjuven. (Vi har inte läst boken.) Tolvåringen säger efteråt att det är hennes nya favoritfilm. Det hade det nog varit för mig också om jag var tolv. Den var gripande och bra. Rekommenderas.

Intill mig på biografen sitter en ensam kvinna, närmare 60 år och på kläder och smycken anser jag henne vara en något högre klass än jag själv. Sedan slår det mig att hon kan ha någon länk till Tyskland. Då inser jag att Tolvåringen nog är yngst i salongen. Jag anser dock att hennes generation också behöver förstå vad som har skett. Även om det är genom ett romantiskt skimmer.

Så det kan bli

 

Så visade det sig att min girlfriends boyfriend kände sig sjuk och tyckte att jag var värd att gå på konserten istället för honom. Så det var väninnan M och jag, 40000 18-28-åringar, kungligheter och ett par i vår egen ålder. Galet packat både på golvet och läktarna och (bortsett från några som pucklade på varandra) så var det kalasstämning. Riktigt cool ljussättning och häftiga bakgrundsbilder. Efteråt konstaterade vi att det var som två timmars klubbhoppande. Det känns i benen idag.

På väg från den kaotiska situationen på toaletten (ärligt, hur tänkte de som byggde Tele2 arenan?) krockade vi nästan med Tommy Körberg som letade efter sin plats.

På min tid höll (rökarna) alla upp tändare. Numera håller vi upp mobilljus.



Och Tolvåringen? Hon klarade sig själv hemma. Jag messade under kvällen och kollade läget. När jag sa att jag älskade henne undrade hon om jag druckit för mycket. (Vilket jag inte hade.)
Ungen.