På jobbet på förskolan sitter jag och klipper och syr medaljer som alla barn ska få om ett par dagar. Intill mig sitter en brunhyad 4-åring och gör en pärlplatta med rosa och blå pärlor.
- Jag önskar att jag var rosa.
- Du är ju rosa, säger jag och pekar på den rosalila tröjan, väl medveten om att något annat menas.
- Nej, inte så DÄR rosa, så HÄR rosa, säger 4-åringen och pekar på pärlorna.
Jag vet också att de få brunhyade barn som finns på den avdelningen har gaddat ihop sig och börjat anmärka på den mörkaste av dem att det barnet inte alls är som dem, för det har mörkare brun hy.
Sånt ska kvävas i sin linda.
Och: I samtal med chefen och kollegor ojar vi oss över de barn som faller utanför ramen för ett "normalt" barn. Vad ska hända med dem när de ska börja skolan? De är inte tillräckligt utredda för att få en plats i särskolan. I en vanlig klass kommer de behöva en resursperson som är med dem 100% av tiden. Synd att det inte finns små klasser. Alltid detta tjat om inkludering från myndighetshåll. Verkligheten ser inte ut så. Det finns alltid några som faller utanför (och som trots oändliga försök till att inkluderas helt enkelt vägrar). Dessa barn kommer aldrig att platsa i en stor grupp som en klass på 25-30 barn där en ensam lärare ska slita sitt hår och de andra barnens kunskaper och utveckling (precis som på förskolan) ska bli lidande. Kommer skolan att få några extra pengar till personal som kan hjälpa till att ta hand om dessa barn och vägleda dem för att minimera konfliktsituationer? Föga troligt. Kostnaden för det ska redan finnas inom skolans ramar. Kanske bättre då att ge pengarna som går till "förstelärare" (utan någon särskild anledning) istället kan läggas där det behövs?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar