Pragmatiker

I reklampausen till en film ser Trettonåringen och jag Coops reklam där ett norskt par går genom affären och funderar över vad som är så märkvärdigt med just 6:e juni. Är det inte något som ska firas denna dag? Nej, det kan det väl inte vara, när det är en massa folk i affären och handlar, som om det är en alldeles vanlig dag? Trettonåringen säger att hon inte fattar poängen. Jag tror att poängen är att norrmän firar sin 17:e maj lite som amerikaner; de dansar och sjunger på gatorna och de hälsar på kungen. Skjuter vi ens några fyrverkerier? Nej. Trettonåringen tycker att vi kan "fira" dagen med vila, men jag lyckas övertala henne att åka in till stan för att uppleva något firande. Väl i stan knockas jag - som får vanlig huvudvärk kanske två gånger om året - av någon sorts migrän och kan inte se ordentligt, så det är bara att åka hem och sova. Bara att förvänta sig kanske efter en vecka då jag jobbat 10 timmar per dag.