Quality time

Går över fältet på Gärdet med Trettonåringen på eftermiddagen idag. Där är det fullt av bajamajor och en hel scen håller på att plockas ned. Vi undrar vad som pågått där under helgen, men jag inser att jag har läst om det redan. Metallica har spelat.
Vi ska till drakfestivalen längre bort på Gärdet, men det är inte mycket vind och Trettonåringen är mer lockad av att gå till Skansen, så vi vänder kosan ditåt. Bäst att nyttja årskortet.

Först passerar vi Junibacken och jag skulle vilja gå dit, men har inget litet barn att gå med längre. Trettonåringen säger att hon inte gillar stället.
- Hur kan du inte gilla stället? Vi hade typ årskort dit och var där varannan månad ett tag.
- Allt jag minns är att du tvingade mig att lämna min mjuka älg i en tunna där de samlade mjukdjur som skulle skänkas till barn i något annat land. Ja, och att jag blev så stor att jag inte fick plats i Alfons Åbergs hus längre, så jag fick panik när jag höll på att fastna.
- Men... Minns du inte linbanan genom alla hennes berättelser?
- Vems?
- Öhm..
- Jaha, Astrids! Nä, vilken då?
- Den där man sitter och får åka igenom alla sagorna och se på figurer de byggt upp.
- Jaha, jo, den minns jag!
- I början var draken jätteläskig och du vågade inte titta och sedan byggde de om den och du vande dig och tittade hela tiden på allt smått. Och det fanns ju annat där inne också...
- Ja, ja, okej da.

Vi fortsätter förbi Grönan. Trettonåringen säger att hon kan tänka sig att sommarjobba där längre fram.
- Och på Skansen kanske.
- Ja, kanske. Jag vet inte hur man får sommarjobb där, men på Grönan har jag ju jobbat.
- Och på Skansen väl?
- Nä, men på NK.
Och så drar jag minnesvärda anekdoter från mina jobb medan vi går in på Skansen och börjar kryssa mellan japanska och italienska turister. Vi börjar med glashyttan.

Utanför ligger det glaskross som ser ut som snö på marken. Inne i butiken köper jag en tjusig bröllopsgåva till väninnan M som ska gifta sig i sommar. Det är i och för sig bara ett bihang till den stora presenten som jag håller på och ordnar med.

 

Vi fortsätter till Solliden och där har de tagit bort bänkarna framför scenen. Undrar just hur det blir när det är fullsatt. Lär inte folk flytta runt stolarna? Och ingen VIP-sektion nu då eller?

 

 Vi äter och jag njuter av rårörda lingon.

Stockholm visar sig från sin bästa sida och jag älskar den här stan.

 

 

Sälarna visar också sin bästa sida.

 



 

Vi traskar runt på stigar på Skansen där vi aldrig tidigare gått (och kryssar mellan turister) och överallt är det så vackert, blommande och grönt. Vilken lunga Djurgården är. Det är vår central park.