Jag byter tunnelbana vid Fridhemsplan. Går genom gången från gröna linjen till den blå och når plattformen via det långa rullbandet. Halva barndomen spelas upp i minnet. Min hand i mammas. Jag i barnvagn. Kylan från bergväggen mot mina bara ben sommardagar. Hur ofta gick vi den här vägen? Jag vet inte. Det var så jag lärde mig att hitta i Stockholm, genom att först lära mig spårens väg.
När tunnelbanan passerar ödestationen efter Hallonbergen tänker jag på pappa istället. Pappa som lät mig behålla hundralappen jag hittade vid busshållplatsen i Hallonbergen, och som oförtrutet uppmuntrade mig att cykla överallt och bygga koja i skogen. Det var så jag lärde mig hitta i mitt närområde.
Jag går genom ett öde Kista centrum kvart över sju på morgonen och fortsätter ut på gatan upp mot Kistamässan.
Mitt emot mässan ligger det hus som PFA (postens frimärksavdelning) huserade i på 70-talet, och där min mamma jobbade. Jag minns hur jag lämnade min dagisgrupp och "rymde" från min förskolefröken Berit, till min mammas jobb. Med det självförtroende bara en liten knodd som tror sig veta allt i världen kan ha.
I slutet av 90-talet jobbade jag sedan på Ericsson, i huset intill där min mamma jobbat, och jag anlände varje morgon med lämmeltåget från Helenelund. Då fanns ännu inte Kistamässan. Då satt jag på ett kontor och skyfflade papper.
Nu är jag själv förskollärare och får lyssna till inspirerande människor som berättar om hur vi kan jobba med en lärplatta (ipad) i förskolan. Det är nytt för mig och jag saknar tiden att engagera mig för att förstå teknikens (inte längre särskilt nya) under. Kanske går utvecklingen snart att klämma in i mitt schema. (Det finaste jag tar med mig från föreläsningarna är den här sången om mänskliga rättigheter.)
Just nu ska jag planera ett föräldramöte och tio utvecklingssamtal, handleda två studenter ett par veckor och få med mig resten av arbetslaget på det projektarbete chefen vill att vi ska leda in barnen på.
Kanske inte så konstigt att jag vaknat vid tre på natten den senaste veckan och haft svårt att somna om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar