Hur är en svensk? Frågan uppstår i en diskussion mellan några svenskar. Svårt att sätta fingret på något specifikt. Kan en förälder klaga på en förskolepersonal och be att få ha utvecklingssamtal med någon annan? Nää, då kan ju personalen börja tycka illa om barnet och inte bemöta det på ett bra sätt.
Är vi dåliga på att klaga och reklamera saker? Ja, jag tror det. Vi håller ofta tyst och pratar sedan illa om händelsen istället och hoppas att rykten sprider sig.
Skyndar vi oss en aning att äta frukost när hotellet är fullt med folk och de väller in till frukostbuffén? Ja, de flesta tror jag gör det. "Nä, ska vi ta och gå, det är ju andra som behöver plats." Alla svenskar tänker inte så, men säkert många. Istället för att ta det lugnt och äta i godan ro, något vi ju faktiskt betalat för. Skulle en amerikan sitta kvar och njuta mer än en svensk? Jag tror det. De flesta svenskar tar inte plats på samma sätt som många andra folk gör. Vi försöker vara diplomatiska, förmedlande, vänliga. Eller?
Generaliserar vi på förskolan när vi pratar om att barn från Eritrea är på ett visst sätt och barn från Polen och Somalia är på ett annat visst sätt? Ja, kanske det, men jag tänker att det lika gärna skulle kunna vara förskolepersonal i Spanien som internt sa; "Svenska barn är på ett visst sätt". Jag nästan hoppas att det skulle vara så, för det skulle ju visa att vi som svenskar HAR ett visst sätt, att svenska barn får med sig ett svenskt sätt (oavsett om det är bra eller dåligt), på samma sätt som t ex barn från Eritrea får med sig samma sedvanor och beteende från sina föräldrars hemland genom sina föräldrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar