Drakmamman

Jag minns när jag läste Pija Lindenbaums bok "När Åkes mamma glömde bort" för första gången. Jag kände igen mig i Åkes drakmamma. Det var så enkelt berättat och avdramatiserat på något sätt, och ändå så stört. Precis som det var när jag själv inte var mig själv några år innan boken kom. Jag tappade bort mig själv och visste inte hur världen omkring mig fungerade och hur jag skulle förhålla mig till den. Ändå hade jag ett barn, och hon höll mig markbunden. Det var stort att läsa den lilla boken.