Ja, det är ganska troligt att ditt barn kommer att gråta när du lämnar det hos oss i personalen på förskolan. Konstigt vore det väl annars.
Tycker vi i personalen att det gör något att de gråter? Nej, det är ett uttryck av deras känslor, de visar att det inte är helt okej vad som sker; att deras trygghet förändras och de måste förlita sig på någon de inte känner så väl. Vi finns dock vid deras sida, vi håller dem i handen, vi håller dem i famnen (om de vill), vi hittar något som kan intressera dem och hålla dem sysselsatta och när känslan av saknad efter den som lämnat blir stor igen finns vi nära och visar att vi är trygga och kommer att hjälpa dem.
För vilket val har du när du lämnar? Du har väl inget val? Och barnet kan väl inte själv få välja mellan att bli invand på förskolan eller att vara hemma, för det är det väl du som bestämmer det? När vuxna står med barn vid klädhyllorna på förskolan och barnet gråter för att det testar den vuxnes gränser kan till och med jag känna av tveksamheten från den vuxne. Då brukar jag fråga: Anser du att det finns ett val och att barnet får bestämma om ni ska vara hemma idag eller inte? Det tycker inte jag är sunt. Du som vuxen borde gjort det valet redan, och eftersom du är här så antar jag att du har gjort valet att barnet ska vara här idag. Då gäller det att genomföra också. Inte tveka, för det känner barnet och det skapar bara otrygghet att inte veta vad som ska ske.
Ja, det händer att ditt barn gråter och det är något som du får leva med. Vi kommer alltid att finns till hands för att trösta ditt barn, men att lära sig leva med saknaden och förstå att den vuxne kommer tillbaka är en process alla barn i förskolan får gå igenom. Efter en liten stund får vi oftast ett litet leende också. Och längre fram ett gapskratt.
Jag vet själv hur det var och det skar i hjärtat att lämna mitt barn under invänjningen på förskolan. Sedan skar det i hjärtat längre fram när förskolepersonalen var favoriserad framför mig och det inte var populärt att lämna förskolan också.
Så är livet: ibland gråt, ibland skratt. Allt du kan göra är att visa att du är stabil och alltid finns där - och du kan hjälpa till och förbereda ditt barn för vad som ska ske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar