Många är de bloggar jag läst där författare tipsar om hur en annan kan bli författare. Jag har insett att det viktigaste tipset är: du måste själv ta ditt eget skrivande på allvar om du verkligen vill att någon annan ska ta det på allvar.
Under två års tid har jag närmat mig det målet mer och mer och inser att nu är jag i princip där. Jag tar mitt eget skrivande på allvar. Jag har faktiskt skrivit en bok. Ett stort förlag tycker att texten är bra, ja, spännande t o m, men just nu passar det inte för utgivning.
Jag har skrivit några bra noveller också. Om jag hade mer tid skulle jag skriva betydligt mer.
Kan någonting bli utgivet? Jag tror det. Jag tror på mina texter, även om jag vet att det är mycket arbete kvar.
Vad lustigt det då är att i samtal med vänner och bekanta höra att det finns en liten nästan nedlåtande ton, som att "ja, ja, det där blir nog bra, det är en trevlig liten hobby, men nu pratar vi om något mer intressant". Några frågar ärligt och intresserade, men vissa tycker inte ens att det är värt att prata om. Jag är inte dum, jag tar aldrig upp det om inte någon frågar. I mitt huvud diskuterar jag istället mina texter med mig själv dagarna i ända. Det är nog svårt för någon annan att förstå mitt intresse. Och så är det ju när någon snöar in på ett ämne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar