Jag läser reportaget i Lärarnas tidning om skolan som har specialklass för några barn. Vi pratar om liknande situationer på förskolan i samma veva. Vad gör vi med de barn som inte riktigt passar in i en stor grupp? Hur får de utrymme att leva på sitt sätt utan att ta avsevärt mycket mer utrymme i verksamheten än de andra barnen? Alla barn ska få lika mycket tid, lika många (och bra) möjligheter att få känna att de kan, att de gör något bra. Hur gör vi för att få med varje barn på det tåget?
Inte tusan väljer vi att inkludera ALLA barn i ALLA stunder i alla fall. Vi måste exkludera, för att ge samma möjligheter. Sedan kan en ju ifrågasätta VILKA det är som exkluderas. När barnen med specialbehov "premieras" måste ju barnen med "normalbehov" stå tillbaka. Då tänker jag nog att det snarare är barnen med "normalbehov" som exkluderas. Och barnen vänjer sig snabbt vid att alla inte är likadana, vissa behöver specialbehandling. För vissa barn pucklar på andra barn, slår sina lärare med tillhygge, skriker exceptionellt mycket mer än andra barn (även när de är fem år och inte fem månader), kastar saker omkring sig, har sönder saker, klarar inte att sitta still eller att ligga still.
Dessa barn hör inte hemma i en särskola. Ändå kan de inte följa med i en "normal" verksamhet i en förskola eller skola. Så verksamheten behöver anpassas efter dem. Då behövs det resurser i form av att alla vuxna runt omkring sluter upp och hjälper till, samt anpassar miljön så att dessa barn kan närvara på sina villkor. Vilket inte är särskilt lätt. För någon part.
Det måste finnas utrymme för små, specialgrupper för vissa barn, både inom förskolan och i skolan, annars går inte verksamheten ihop. Och, visst, så klart ska målet vara att dessa barn ska kunna inkluderas i en större grupp så ofta det går, men den lilla gruppen måste få tillåtas vara en permanent installation. Det får inte vara fel, det ska ingen skola betala böter för. Då ser inte lagar och Skolverk till barnens bästa. Det är vi lärare som ser till barnens bästa, som vet vilka behov barnen har och kämpar för att möta dem på bästa sätt - för alla inblandade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar