I det lilla förortscentrum där jag bor finns det en informationstavla, som på många andra ställen i landet. Den visar var de olika affärerna och företagen finns. Tavlan sitter i en metallram som har en genomskinlig skiva i plexiglas som skydd närmast oss som tittar på den.
Vi är många i rörelse kring tavlan, då den sitter nära en parkering, flera affärer och byggnadsarbetare som jobbar i närheten. Vi är flera som ser att två män står och meckar med tavlan. Först antar jag att de ska laga något som är trasigt med den. Sedan ser jag att de håller på och bänder upp metallen med en skruvmejsel. De pratar på ett sätt som inte heller verkar stämma med helhetsbilden. Liksom så där som alkisar eller påtända kan göra, maniskt och fokuserat, men ändå clownaktigt. Sedan ser jag att den ene har en cowboyhatt och ingen av dem bär några kläder som visar att de tillhör företaget som sköter centrum.
Just då får männen loss plexiglasskivan ur sitt läge och börjar bära iväg på den. Med breda leenden på sina läppar. Jepp, det har fixat uppgiften. Jag och några till stannar upp, osäkra på om vi ska lägga oss i eller inte. Just då stannar en bil på parkeringen med en kille från företaget som sköter centrum. Han tar in situationen, kastar sig ur bilen, skriker åt byggjobbarna att stoppa snubbarna med plastskivan, vilket de gör. De två snubbarna med skruvmejsel och cowboyhatt är som bortblåsta på två sekunder, lubbandes bort från centrum. Killen med bilen parkerar och tar sedan plexiglaset till sin ursprungliga plats.
Tänka sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar