Okej, nu har jag läst Fifty shades of Grey av E L James. Kommer jag läsa de andra två delarna? Tveksamt. När jag läst en fjärdedel av den här första delen lade jag ifrån mig boken och kände noll behov av att läsa vidare. Tanken slog mig att jag inte fattade vad som var grejen. Vad är det egentligen alla pratar om? Särskilt märkvärdig är väl inte boken? Okej, om man själv är en tjej på 21 som är någorlunda oskuldsfull och drömmer om en fast hand att leda en genom livet. Att sedan den fasta handen tillhör en stilig och oförskämt rik man är väl aldrig negativt. Ja, mitt 21-åriga jag skulle nog också drömma mig bort med det. Fast mitt nästan 20 år äldre jag, som har upplevt sådana män och inte skulle drömma om att ens försöka få dem att ändra sina livsval tänker; när ska hon komma till the nitty-gritty, när ska de börja köra igång på riktigt? Visst sex är sex, men bdsm-delen skrapas bara på ytan.
Det som irriterade mig genom hela boken, men mest den där första fjärdelen var alla gånger uttrycket "Oh my" användes. Det blev rätt tröttsamt. Kanske det är ett uttryck James själv använder sig av. Jag lyssnade med ett öra på när Skavlan intervjuade henne och märkte inget av det. Och jag fattar att det här är hennes fantasier som kommit på pränt. Jag minns att jag läste något av henne i slutet av förra året som jag hittade på nätet och då var det mer grundat på Twilight. I boken kan jag fortfarande se spåren från Twilight. Som den skruttiga bilen, resa hem till sin mamma, vilket område hon bor i och en hela massa andra detaljer.
It doesn´t quite do it for me. Ändå vill jag höja min näve i luften och säga yay! Inte för att boken slutar som den gör, utan för James succé. Good for her.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar