lördag 13 oktober 2012
Normal
Det händer så ofta att Elvaåringen blir annorlunda, utanför, vid sidan om, med sin glutenintolerans. När jag nu levt med den i tio år så kan jag se att det blir mer och mer känt vad det innebär att vara glutenintolerant. Eller allergisk, som jag brukar säga för enkelhetens skull. Igår kväll såg vi en reklamsnutt på TV. "Titta"" säger Elvaåringen. "Den här har jag bara sett slutet på, titta nu!" Och jag tittar på Apotekets reklam. Som avslutas med att killen säger "Jag är tydligen glutenintolerant". Tack, för den! Elvaåringen fick känna sig som en av allmänheten för en stund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar