Elvaåringen har ägnat mycket av sin lediga tid den senaste veckan åt att läsa mitt manus. Jag har hört henne skratta för sig själv då och då (mer ofta än jag trodde hon skulle göra av texten, vilket varit en bonus) och jag har smugit fram och tittat vilken sida hon varit på och vad i texten som var skrattlockande.
Nyss läste hon ut boken och frågade försynt:
"Vad håller du på med på datorn?"
"Ingenting just nu."
"Skriv då färdigt nästa del!!"
Sedan diskuterade vi vad hon tyckte om och inte. Det fanns bara en passage i boken som hon hade svårt för och det berodde på att det var en alltför snabb känslomässig vändning mellan två personer. Och hon tyckte att två stycken i texten var en aning för långrandiga. Vilket för mig egentligen är oväsentligt, eftersom det är sånt som lätt kan åtgärdas. Jag är mest intresserad av att höra hur hon uppfattade hela historien och om allt gick fram, allt kluriga kopplingar mellan de olika typerna i boken. Så vi pratar om de olika scenarion som utspelas och hur alla är relaterade till varandra. Det verkar finnas ett par saker där hon inte har tänkt som jag, men det är inga fatala missuppfattningar, utan det är precis de saker som jag tänkt att där måste man själv komma fram till en egen slutsats och skapa sig en bild av vad det är som egentligen händer.
Nu ska jag lämna texten i händerna på några som är äldre än Elvaåringen och jag känner mig nervös för det, men också glad att få höra deras åsikter. Oavsett om de här böckerna någonsin ska komma i tryck så lär jag skriva färdigt dem, för Elvaåringen och min egen skull, för att det är kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar