torsdag 31 juli 2014

Alla är rädda för spöken

Släpar med Trettonåringen för att se "Kåldolmar och Kalsipper" med Parkteatern i Rålis. Nationalteatern, herre jösses, ungen måste ju få uppleva det jag fick med mig från barnsben på 70-talet!

Så klart filmar de för TV just denna kväll och Trettonåringen vill bara gå och gömma sig, men sitter snällt kvar. (Så, nej, vi sitter inte längst fram.) Men hon skrattar till och med de första 45 minuterna.

För det är roligt och bra och häftigt. Jag kunde inte låtarna i huvudet, men jag minns varje ord som kommer ur skådisarnas munnar de första 45 minuterna. När Yllet och gubben i korgen möts i början är det som om de har exakt samma tonläge på rösten som på LP-skivan som konstant snurrade hemma hos oss på 70-talet.

Efter ca 45 minuter orkar inte många i publiken som är under sex år att längre sitta still och många börjar röra på sig. Vilket är helt okej. Det hela ska ändå avslutas med allmän dans.

Under uppträdandet framkommer pö om pö några skyltar som bildar ett meddelande. Först visas bara AN, sedan DANSA, sedan KÄ  DANSA   STA, sedan KÄMPA, DANSA  STA och vi gissar att det sista ska lyda FESTA, men icke.

Det sista ordet blir RÖSTA. Trettonåringen kommenterar att det hela ter sig som något politiskt och påpekar också att det hänger en Prideflagga bland sjörövarflaggorna. Vilket inte är något negativt, utan ett konstaterande. För mig står Nationalteatern för "dolda" politiska budskap, men det här vet jag nästan inte hur jag ska förhålla mig till.
 
När skådisarna sedan med markant emfas klämmer in ordet HEN i sångerna ger det bara en bitter eftersmak för mig. I valsången sjunger (han) valen: "HEN jag älskar är försvunnen". En val är väl ändå en den och mest naturligt hade blivit att sjunga: "DEN jag älskar är försvunnen".
 
Mot slutet presenteras de som hjälpt till bakom scenen med orden att vi bör göra saker TILLSAMMANS, vilket är jättebra. Sedan snubblar den som pratar på orden (menat eller på skoj?) och säger mammas, pappas, hennes och öhm hennas hannas hennanas ananas hannanas, men det låter som att det är så pass tabu att säga HENNES och HANS så att det bara måste väljas något annat ord.
 
Just please don´t.
 
 
Det är så bra som det är:
 
Ser ni gurkorna på taken, de som flyger i luften och spöket längst fram som klätt ut sig till en gurka?
 
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar