Ja, jag erkänner: jag har använt mig av ordet hen vid något enstaka tillfälle i någon text. Det fungerar bra när jag vill hålla det neutralt. Det jag däremot inte gillar är när folk använder sig av ordet för att benämna andra personer och särskilt barn. Varför? Det har jag funderat på, men inte kommit fram till något vettigt. Nu äntligen har jag insett vad det är jag stör mig på. Ebba säger det så bra. Jag vill inte att det ska handla om att vara "duktig" och benämna personer neutralt, det som är viktigt för mig är ju att LYFTA det (oftast) kvinnliga könet och STÄRKA dess värde i samhället och då måste vi poängtera att det är just en kvinna som har gjort något - och vara stolta över det. Visst behöver vi göra detsamma med den manliga versionen också, men så länge det är inte är jämlikt och likvärdigt i samhället i stort, så lägger jag mest fokus på tjejer.
Att sedan inte hela tiden säga "man" när en refererar till något: "man gör så", "man kan hålla spaden så här" är ju en annan sak. även om jag inte tror att de flesta människor ser ordet "man" som något maskulint just då, utan något neutralt egentligen. Inte tusan skulle jag använda ordet hen i de situationerna ändå. Hellre då det briljanta orden "en". "En gör så varje gång", "en kan skriva så här". Fast absolut bäst tycker jag så klart det är att definiera. Vem gör vad? "JAG håller spaden så här, kan DU också göra det?" Eller använda sig av NAMN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar