Sånt är livet...

...på en avdelning på förskolan.

Två kollegor har semester och två är sjuka. Då gäller det att bita ihop och ta tag i uppgifter man inte vanligtvis har. Jag fick ta vilan med elva stycken 3-4-åringar. I några sekunder började barnens beteenden eskalera och jag kände igen det från när jag var vikarie i skolan. Barn testar gränser. Så ofta och så mycket det går. Det ligger i många barns natur.

Jag känner dock dessa barn. Jag har känt dem sedan de var ett år. De vet att jag inte tar någon skit.

Jag hugger tag i de två som gärna startar tumult och de andra får jag att varva ned bara genom att snacka med dem. På några minuter är det lugnt och stilla, och tyst. Avslappningsmusiken på låg volym spelar i rummet och några av barnen börjar somna in.

Då väljer brandvarnaren att tala om att batteriet är slut. Med en hög, skärande signal som ljuder en gång i minuten ungefär. Jag låtsas som ingenting. Höjer ljudet på musiken en aning.

När tjutet ljuder för tionde gången är det två barn som kommenterar att det är svårt att sova med ljudet. Jag överväger snabbt i huvudet om jag ska berätta vad det är. Jag väljer att berätta. Tre barn blir eld och lågor och börjar prata om batterier, eld och brandmän, men när jag förklarar mer dämpar de sig och rummet fylls av lugnet igen.

Då slår det mig att jag glömde att kolla om alla kissade innan vilan. Jag är så van vid minstingarna som har blöja på sig. Jag hinner bara tänka att de väl säger till innan den förste säger till. Sedan den andre och den tredje. När det fjärde barnet har gått upp, öppnat dörren, stängt dörren, gått på toa, öppnat dörren, stängt dörren och lagt sig igen är det dags att kliva upp. Fem barn fortsatte sova.

Jag är rätt nöjd med det resultatet. Särskilt som en annan pedagog dagen efter inte fixade ens det.

Gnägg

Vid lunchen på jobbet på förskolan börjar vi sjunga "du ska inte stoppa köttbullar i näsan" och en sexåring vänder sig till mig och säger:
- Det är hästkött i köttbullar.
- Ja, det var det. Men det är inte det i alla köttbullar.
- Och i lasagne.
- Ja, det stämmer.
- De skulle kasta bort all mat.
- Ja, dumt va?

Jag tror inte att jag till fullo förstår kalabaliken kring det här med hästkött i maten. Så klart förstår jag att det är riktigt illa att innehållsdeklarationen på en produkt är felaktig. Men att kassera all mat med hästkött i? Jag åt hästkött som pålägg när jag var liten. Vad är problemet med hästkött? Det är väl inte sämre mat för att det är hästkött i?

Blåst på konfekten

En man har satt upp en lapp om att han vill köpa LP-skivor i min mammas område. Min mamma ringer upp mannen och de kommer överens om att han ska komma till henne för att titta på hennes album. Min mamma ringer och berättar det hela för mig, Vi måste lägga på när hennes väninna ringer på dörren. Min mamma har planerat en fika med väninnan eftersom hon inte vill vara ensma när en främmande man ska komma på besök. Jag får litet lätt panik och undrar vad hon tänker släppa ifrån sig. Hon har plattor i "mint condition" från 60- och 70-talet. Jag googlar på ett par och säger att de nog är värda några hundralappar vardera i alla fall.

Vad hände då? En man från jamaica kom och tittade på hennes skivor. Han var intresserad av tio stycken och sa att han brukade betala 10-15 kronor på röda korset och loppisar. Han föreslår 150 kronor för skivorna. Sedan ser han skivan Quadrophenia med The Who. Den vill inte mamma gärna släppa ifrån sig. Så han går upp till 180 kr. Mjaa, säger mamma. 200 kr säger mannen. Min mamma går med på det. Jag tror nog att han gjorde en oerhört bra affär.

Tips till mammor med spädbarn

Vänj av barnet vid amning INNAN barnet ska börja på förskola. Vill du inte sluta amma vid ett års ålder så borde du nog inte sätta barnet i förskola vid ett års ålder. Det är inte schysst mot barnet.

Bådar gott

Köpte hem Anders Fagers bok Samlade svenska kulter. Kunde inte somna om i morse, så jag läste första novellen i boken. På någon minut var jag klarvaken. Den var kalasbra. Fullt ös medvetslös. I like.

Dagens dilemma

Elvaåringen behöver nytt pass. Det går inte att komma undan att få Pappans underskrift. Elvaåringen tycker att jag borde ha ensam vårdnad. I couldn´t agree more, men riktigt så krasst uttrycker jag mig inte inför henne. För att inte ställa Pappan i dålig dager. Fast det kanske jag borde. Jag lyckas hitta en adress till Pappan på internet. Skickar passansökan. Inkluderar ett kuvert med returadress och porto för att göra det så enkelt som möjligt för honom. Det tar några veckor, men sedan dimper ansökan ned, påskriven. Rätt adress till honom alltså. Undrar om jag skulle våga mig på att skriva ett brev och fråga om han går med på ensam vårdnad också...

The cat´s out of the bag

I veckan sade jag upp mig från jobbet på förskolan. Jag har haft tanken på att göra det i några månader (eller längre än så, om jag ska vara ärlig mot mig själv). Sedan hittade jag ett jobb jag verkligen vill ha och som jag fick när jag sökt det.

Det blev nästan ramaskri på jobbet när jag berättade det för mina kollegor. De vill att jag ändrar mig. Jag ägnade en stund åt att tänka mig det, men när jag insåg att hela mitt humör förändrats till det bättre den senaste veckan insåg jag att valet var lätt.

Kvalitetstid

Elvaåringen bjöd mig på bio igår, som en Alla-hjärtans-dag-present. Jag valde Beautiful creatures. Den gillade vi båda två. Jag anar att boken säkert är ännu bättre.

Innan bion var Elvaåringen hos tandläkaren. Det tog inte ens två minuter för honom att konstatera att vi måste invänta ytterligare två mjölktänder som inte vill släppa taget, innan en tandställning kan konstrueras. Från tandläkaren syntes innegården.

Efter tandläkaren shoppade vi och åt på Pizza hut. Elvaåringen åt en glutenfri pizza, så klart. Intill oss satt en ung tjej som också åt det. Elvaåringen tog inte beef som topping, eftersom det kan innehålla vetemjöl. När hon ätit upp hela pizzan insåg jag att hon hade tagit en pizza som inte hade tomatsås, utan barbecuesås. Jag undrade om det var mjöl i såsen. Elvaåringen blev alldeles blek och stirrade på mig. Hon trodde inte det var mjöl i såsen eftersom det inte stod i menyn något om det, fast riktigt så funkar det ju inte. Visst, jag borde haft mer koll själv, och det var det hon hävdade att hon trodde jag hade. Jag frågade efter innehållet och det var inget mjöl i såsen, så allt var lugnt, men det gav nog oss bägge en tankeställare.

På Drottninggatan satt den här mannen staty. Han var riktigt bra.

Idag ska Elvaåringen åka in till stan med en jämnårig kompis. De ska titta på bio själva. Det känns nervöst. För mig, som inte ska med. Jag litar på Elvaåringen och vet att hon är vettig och kapabel. Det är inte det jag oroar mig för. Det är andra människor jag tänker på.

Fel, fel, fel

Hur kan svenska folket rösta fram fyra (visserligen någorlunda folkkära, men ändå) stofiler med en blahalåt direkt till finalen istället för Janet som hade en riktigt bra låt? "In and out of love" var också väldigt bra, men jag känner igen den... Det är någon 80-tals låt som spökar...

Återkommande dilemma

Jag till min elvaåring:
- Du kan börja tänka på kollo till i sommar. Du kan ju fråga Ana (jämnårig kompis) om hon vill åka med dig.
Elvaåringen skrynklar ihop ansiktet.
- Nä, jag skulle inte tro det.
- Varför inte?
- Hon tycker sånt är fånigt.
- Varför då?
- Jag vet inte. Jag ska inte åka på kollo.
- Du sa ju förra året att du skulle göra det i år.
- Säger du och ser helt förskräckt ut för att du vill VERKLIGEN att jag ska åka iväg.
- Nej, det handlar inte om det. Det handlar om att du ska ha något att göra när jag är på jobbet.
- Jaha, ja, juuust det....

Hon minns säkert våra diskussioner från förra året, men inte vilka problem jag hade att få ihop dagarna. Så länge hon inte sitter inne och glor på TV hela dagarna så är jag glad. Fast det är klurigt att ha koll på var mitt eget barn är, när jag ska ha koll på andras barn på jobbet också...

Det sitter i väggarna

Jag hör ofta att det är svårt att sätta ord på vad personalen på förskolan gör. När jag fick en uppgift i en kurs att tala om vilka arbetsuppgifter jag faktiskt har så skrev jag en lång stund på en vääldigt lång lista. Sedan tittade jag på listan och insåg att det som stod på den inte var mina arbetsuppgifter. Vad står det då i mina anställningspapper? Att jag ska vara beredd på att göra alla vanligt förekommande uppgifter inom en förskola. Det betyder alltså vad som än må komma min väg.

Jag och min vfu-student sitter tillsammans på vilan med de små barnen. En ettåring intill studenten vill inte somna. Studenten har inga egna barn så det har aldrig varit aktuellt för studenten att natta några barn. Vilket i det här fallet inte har så mycket relevans. Varje barn är unikt. Jag kan ge tips som stryk med handen över ansiktet, lägg en hand på ryggen. När jag inser att barnets ben är utanför filten och barnet sparkar med benen ber jag studenten slå filten runt barnet. Barnet somnar sedan. Så nästa dag vet jag; den lilla knodden ska vara inslagen som en koldolme, då är det skönt och känns tryggt.

Hur får man ett barn att sova? Det går inte att läsa sig till. Endast genom att själv praktisera det kan man förstå vad som behövs.

#nätkärlek

Uppdrag granskning tar upp näthat. Hjärtat värker för alla de som fått ta emot alla mail och kommentarer. Samtidigt fnyser jag åt dessa patetiska människor som skriver dessa ord - som flera av dem verkar tycka inte betyder någonting. Jag undrar också vilka dessa människor är och vad det finns för sorts människor i vårt land. Jag twittrar inte och jag är inte på facebook. Detta är en av anledningarna. Ändå hade jag gärna visat mitt stöd för kärleken där. Jag lever med hoppet om att vi som står för kärlek är många fler än de som bara hatar, oavsett om det sker "in the heat of the moment".

Stackars barn

En av anledningarna till att jag har begärt ett arbetsschema där jag så ofta som möjligt börjar klockan åtta är för att jag ska kunna gå samtidigt som Elvaåringen och hon ska slippa klara sig hemma ensam. Nu har jag insett att det finns en annan bra anledning till varför jag och Elvaåringen ska lämna vårt hem samtidigt på morgonen. Två gånger de senaste månaderna har jag av bara farten låst överlåset när jag lämnat henne hemma. Och hon kan inte få upp dörren då. Första gången var det katastrof och hon fick inte tag i mig - gråt och tandagnisslan - och jag hade ont i hjärtat efteråt. Andra gången haffade hon mig när jag var på väg att göra om misstaget. Hon påpekade, vilket jag också insåg, att båda gångerna var när jag skulle på möte med chefen och måste börja tidigare än mitt vanliga schema. Då är jag så upptagen i tankarna på vad jag behöver ta upp under mötet att kroppen får sköta sig själv och gör dumma, vanemässiga, saker.

Tack

Tack till TV10 som visade Superbowl och som hade vettiga kommentatorer till på köpet!!

Why start now?

Antagning till skolan som Elvaåringen vill börja på efter sommaren pågår för fullt. Jag blir ombedd att skriva på att hon vill ha platsen. Det är dock inte bara jag som ombeds skriva på, utan de kräver även den andre vårdnadshavarens underskrift. Något jag undvikit i många år, och lär fortsätta undvika in i det längsta, då Pappan inte kunde bry sig mindre om vad som händer i Elvaåringens liv. Vi har varken adress eller telefonnr till honom, så hur skulle jag kunna fråga ens?

Allt är bra utom det dåliga

Elvaåringen får hem konstiga läxor. Relativt lätta, men jag ser ett mönster både i svenska och matte. Läraren testar kunskaperna inför nationella proven som ska komma.

Ett av mattetalen lyder: Om Pelle köper tre apelsiner för 21 kronor, hur mycket kostar då nio apelsiner? Elvaåringen frågar mig om hon räknat rätt. Vilket hon har. Jag förklarar att jag tänkte: dela 21 på 3 = 7 kr x 9. Hon förklarar hur hon gjorde: 3 går i nio, så 3 x 3, alltså 21 x 3. Holy cow. Det lät komplicerat för mig.

Game day

49ers eller Ravens. Aargh, har jag ingen kanal som visar matchen längre...??

Girlfriends

På väg hem mellan förorterna sätter sig två unga tjejer bakom mig och Elvaåringen på bussen. Jag ser inte hur de ser ut, men jag gissar att de är ungefär sjutton år.
- Asså ärligt jag tror att jag tar livet av mig.
- Nä, det går inte för vi ska till Tomorrowland.
- Amen, ja, okej, då tar jag livet av mig i augusti då.
- Ja, jag fattar vad du menar. Om jag var du skulle jag typ bara skrika frisör, frisör, hjälp!
- Ja, men jag har inte råd att klippa mig igen.
- Nej, jag vet, men jag har ju det.
- Ja, om jag hade det skulle jag typ bara här fixa till, klipp page eller vad som helst, jag pungar ut tretusen eller vad det än kostar.
- Ja, och om jag hade blivit av med min telefon som du har så skulle jag typ ligga på gatan och skrika vid det här läget, men du är typ helt lugn...
- Nä, de e jag inte. Fatta! Alla nummer! Alla bilder från Gotland!
- Och från Swedish house maffia!
- Ja, precis, men alltså Gotland. Fatta, jag brukade typ ligga på kvällen och bara kolla på de där bilderna och garva.
- Ja, den där blden på mig var typ den snyggaste av mig någonsin. Tur att jag har den i min telefon också.
- Ja, verkligen.
- Jag fattar inte att du blev så full. Asså nu ere ju inte ditt fel, det var ju någon som tog den, men du brukar ju alltid ge den till mig.
- Ja, jag vet, du brukar ju typ bara skrika åt mig att du ska ta min telefon och mina nycklar. Du har så bra koll.
- Ja, och nu måste jag fejsa min morsa också och säga att jag tallat på hennes sprit... Asså egentligen borde jag ta numret till ditt SL-kort...fast nu ska du ju inte bli full nu, men asså så att jag har det om du tappar bort det...
- Vad då, vad ska du ha? Det här...?
- Ja, vad ere för siffror...346...okej.
- Det ska bli skönt att komma hem sen.
- Ja, jag vill bara ta min Ben and Jerrys och mysa i soffan. Fattar du, verkligen slappa och mysa i soffan och titta på TV, men jag vet hur det kommer bli. Morsan kommer vilja ha halva. Men det är fan min Ben and Jerrys.
- Du får typ gömma den längst bak i frysen och bara vad då? Vilken Ben and Jerrys? Nej, det finns ingen.
- Ja, men då måste jag typ smygäta den på toan, och jag vill bara sitta och myyysa i soffan...
- På toan?!
- Ja, jag vill bara myyysa med den i handen i soffan och se på TV.

Jag skrattar igen när vi kliver av. Elvaåringen skrattar också, vänder sig om och kläcker ur sig:
- De var blondiner båda två.

Annat trash

Jag sitter med Elvaåringen på en nästan fullsatt buss mellan förorterna. Vid en hållplats kliver en man och en kvinna på. Mannen sätter sig framför mig och kvinnan intill mig. När mannen slår sig ned säger han till kvinnan att hon väl kan sätta sig där, och pekar på sätet där hon sedan slår sig ned. Var då? frågar kvinnan innan hon ser sätet han menar. Bara genom dessa få ord har jag skpat mig en uppfattning om detta par. Deras utseende och deras röst säger mig att de är påverkade av något. Den öppna ölburken som kvinnan hållit dold under sin jacka och för till sin mun när hon satt sig borde säga mig vad de är påverkade av. Kvinnan räcker sedan burken till mannen. När mannen tagit en klunk säger han med den berusades röst:
- Är det ingen bank öppen idag?
- Nej, idag är det söndag, ingen bank är öppen idag.
- Är det verkligen INGEN bank öppen idag?
- Nej, det är söndag. Alla banker är stängda.
- Finns det ingen bank som är öppen någonstans?
- Jo, på Arlanda, men det är för långt för oss att åka.
- Äh, jag tror jag går och hänger mig...
- Ähmen, så illa är det väl inte? Du har ju så fint hem.
- Äsch.
- Jooo, jag har aldrig sett ett så fint hem asså, inte hos en person som dricker. Det var så himla fint.
- Ja, jag har lagt mycket pengar på det.
- Ja, det märks.
- Ja, fan, då skulle du komma hem till Kristian. Du skulle svimma.
- Ja... Du Peter, vad är det för dag idag?
- Jaa... Det är väl söndag? (Vänder sig mot damen intill sig, som nickar kort.) Det är söndag.
- Vet du, vi kan åka hem till Rolle, det kan vi göra.
- Ja, det kan vi göra.
- Du Peter, vad är det för dag imorgon?
- Ja... Det är väl söndag idag...? (Vänder sig igen mot damen intill som nickar kort.) Då ere måndag imorgon.
- Du kan gå till banken imorgon. Du behöver inga pengar idag.
- Amen vaffan. Ja, då får jag hämta pengar imorgon da.
- Men vi behöver ju inga pengar. Fan...hämta tusanlappar hela tiden...
- Joo... Vi ska väl hitta på något kul? Vi kan väl...åka skidor. Har du några skidor?
- Nä, någon stal dom...

Jag skrattar när vi kliver av. Fast egentligen borde jag väl gråta.

Trash

Vad önskar sig min bror Pingus lilla dotter Kanel i födelsedagspresent? Trash pack. Vill jag köpa några? Nej. Vad önskade sig Kanel i julklapp? Trash pack. Köpte jag några? Nej. Jag har köpt pennor och bok och kläder, men så var jag i Farsta idag för att handla presenter från min pappa (Kanels farfar), eftersom han inte kan komma på kalaset. Min mamma följde med för att också handla presenter till Kanel. Innan vi möttes var vi överens om att INTE köpa några som helst trash. Så stod vi där framför hyllan med det futtiga utbud av trash pack som fanns kvar på BR. Sju barn och lika många vuxna var där och slet i de små soptunnorna som vi tittade på under de fem minuter vi tittade på dem. Min mamma konstaterade krasst att det verkade vara populära saker. Sabla TV-reklam, muttrade jag, men sedan bestämde jag mig för att ge ungen det hon önskar sig. Min mamma höll med. Så Kanel får nio trash från min mamma, fyra från mig och två från farfar. Hoppas det håller henne sysselsatt ett tag.

Vaggvisor och några guldkorn

Vi bänkar oss framför Melodifestivalens första del. Flera vaggvisor, men David Lindgrens Skyline är den låt som fastnar. Gillar. Eller kanske är det dansen jag gillar. Yohios frilla med rosa toppar är störtskön. Låten Gosa lär väl bli en sån där landsplåga.

Telepati

Otroligt nog finns det en platsannons på arbetsförmedlingen från just den förskola som jag velat jobba på sedan jag läste till lärare - och som jag tänkt på den senaste veckan. Scary. Utan att tänka mer på saken skickade jag en ansökan.

Högt blodtryck

Har varit hemma med sjukt barn i fyra dagar. Kollade mailen på jobbet i måndags innan jag gick hem vid lunch. Besvarade mail, skrev ut allt som behövdes och lämnade vidare info till kollegor. Kollade mailen igen i onsdags. Läste åtta mail och besvarade tre. Obetalt. (Pucko.) Gör misstaget att kolla jobbmailen hemifrån idag, tre dagar senare. Pulsen stiger oroväckande. Har 17 nya mail. Utskick att läsa från möten som varit och möten som ska komma. Info om möten, tider jag ska vara på plats kommande vecka. En tid om dagen. Möte med vfu-students lärare. Möte med chefen och ett gäng förskollärare om förskollärarens uppdrag. Möte med biträdande chefen om hur vi ska arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Möte med tre chefer om hur vi ska jobba med datorer och ipads i förskolan. Möte med stadsdelsförvaltningen om hur vi ska bemöta människor i behov av stöd. Orkar inte. Det var ju därför jag bytte jobb. Jag ville inte ränna på en massa möten och sitta i en kontorsstol. Vill bara vara med barnen och följa deras utveckling.

Loggar ut från jobbmail. Loggar in på Arbetsförmedlingen.

Slösa och spara

Min bror Pingu ringer och meddelar att hans dotter Kanel ska ha kalas nästa helg. Kanel fyller åtta. Precis som med min elvaåring kör de två kalas samma helg; ett med närmaste familjen och ett med kompisarna. Kanel ska ha ett discokalas med kompisarna. 22 kompisar, i en lokal. När Elvaåringen fyllde åtta var det svårt att välja vilka som skulle bjudas in. In i det längsta hade jag kalas hemma. Vi hade discokalas också. Jag tror det var när hon fyllde nio. Var det sexton barn jag klämde in i vardagsrummet? Det var trångt, men det gick, men då hade jag planerat minutiöst med lekar, mat och musik.

Det Pingu och jag diskuterar mest är presenterna. Fram till min elvaåring fyllde tio brukade jag samla presenter som en ekorre under året för att ha att ta av när alla kalasen sedan kom. Jag frågade aldrig vad födelsedagsbarnet önskade sig. Ingen frågade mig vad mitt barn önskade sig heller. Jag ansåg aldrig att kalasen handlade om presenterna, det handlade om att umgås, men jag vet att det fanns mammor som inte lät sina barn gå på kalas för de kunde inte köpa presenter. Där handlade det inte om att kunna spara pengar. Det fanns inga pengar att spara.

Efter att barnen fyllde tio verkar kalasiver ha dämpat sig. Det är färre kalas nu och de som sker är lugnare. Vilket väl är en naturlig gång. Nu fyller Elvaåringen snart tolv. Vojne vojne. Vad hitta på? Movie night?

Long time coming

Looper var en av de filmer jag såg reklam för när vi var i London i november. Jag ville se den redan då. Bara att JGL är för mig ett tecken på att det är en bra film. Och, ja, det är en bra film. I stil med Inception då tiden slår knut på sig själv, eller hur jag ska beskriva det. Jag begrundade om Elvaåringen skulle kunna se filmen. Vi pratade igenom filmen efter att jag sett den och vi spolade förbi en scen som var en aning makaber, men annars satt Elvaåringen på helspänn och diggade den lika mycket som jag.

När jag ser JGL i första scenen fattar jag inte vad de gjort med honom, men sedan inser jag att de fixat hans läpp eller nåt för att han ska likna Bruce Willis. Not the same pretty face, but still cool.

Sjukt

Snart fyller Elvaåringen tolv år. Från tolv är har försäkringskassan andra regler om man ska vara hemma med vård av barn. Det är en aning luddigt förklarat, tycker jag. Ska de då göra en bedömning om min tolvåring klarar sig ensam hemma med feber eller inte, eller vad då? Hmm...