Soliga, fina dagar, när jag hade velat vara ute och lära känna de nya barnen på jobbet. Istället ligger jag här och hostar munnen full av blodsmak. Det suger.
Pratar med en väninna som är gravid. Som gravid ska hon inte tömma kattlådan, så mannen i huset har fått mer att göra. Jag fnissar lite åt det hela och minns de rekommendationerna från när jag själv var gravid med Trettonåringen, och då hade katter. Det slår även väninnan, som frågar hur tusan jag löste det. Ja, är en ensam så finns inte så många alternativ liksom...
Det är ju som nu, när jag är sjuk. Suga på ramarna eller släpa mig till affären för att handla mer mat? Det är bara att välja.
Jag tänker att väninnan är en sån som kommer följa saker till punkt och pricka, men förhoppningsvis lär hon sig att det inte alltid går. Ändå klarar du mer än du tror, och barn överlever mer än du tror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar