Flitiga Lisas syster: Mättad, för en tid

Fredag morgon lämnade jag och Trettonåringen ett soligt Stockholm.

Hade valt tyst kupé och där var VÄLDIGT tyst. En man som satt och läste stirrade irriterat på oss när vi prasslade med omslagspapper till frukosten i någon minut. När sedan mannen intill Trettonåringen snarkade ljudligt och vi funderade över apné, så var det dock ingen som brydde sig.

Jag ville köpa med mig nötter, men Trettonåringen påpekade att det kunde finnas allergiker, så jag avhöll mig från det. Passageraren intill mig mumsade i sig en hel påse med blandade nötter. Trettonåringen hade ett paket med någon sorts färgat godis som hette "Nerds" (för att hon ser sig själv som en boknörd). När hon knaprat på dem en stund läste hon på paketet, som visade sig ha en varningstext: "Innehåller E129, vilket kan ha negativ effekt på barns beteende och koncentration." How lovely... Som att det inte skulle räcka med hennes konstanta "mjau"...

Det första vi möts av på stationen i Göteborg är korvmojjen "Franks" där det står "Wurst fra all around världen" och Trettonåringen undrar hur göteborgare pratar egentligen. Nog för att det var några år sedan vi var i stan, men jag tycker att hon borde minnas att de i alla fall inte talar SÅ.

Vid lunchtid checkade vi glada i hågen och förväntansfulla in på hotellet och fick ett fint rum.

"Mjau", sa Trettonåringen.

Bonus att 72-timmarskort för lokaltrafiken endast kostade 160:-, och då fick ett barn upp till 15 år medfölja på mitt kort! "Mjau", sa Trettonåringen. (SLs kort är betydligt dyrare...)

När vi stod vid hissen och för att åka till mässan kläcker Trettonåringen ur sig: "I feel a bit high and I don´t know why... Åh! Det rimmade ju!"

(Och, nej, hon har ingen bokstavskombination... :-) )

Det började regna, men vi klarade oss undan det värsta och kom till mässan klockan 14.

Väl där inne blev vi helt förvirrade. Nog för att jag hört att det var stort, men FÖR TUSAN vad många montrar!

En av de första böckerna vi såg var:

(as seen executed on Trophy wife...)

Sedan gick vi runt som yra höns till benen värkte. Vi passerade bl a Johannes Pinter i korridoren och jag såg Anders Fager i samtal i en monter. Båda verkar vara trevliga prickar enligt mitt tycke. Trettonåringen blev impad över att jag kunde några namn på både okända och kända författare.

Väl tillbaka på hotellet när mässan stängt insåg jag att vi behövde en plan för lördagen. På kartan över montrar fyllde vi i alla vi ville besöka. Sedan kollade vi tiderna på alla seminarier vi ville gå på. Det skulle bli en fullspäckad dag.

När vi väntar på spårvagnen i solen på lördagsmorgonen kläcker en spänt förväntansfull trettonåring ur sig: "Det här kommer vara en sjudundrans dag!" Och sedan: "Vi kommer typ döda varandra." Vetandes hur det kan bli när sockret faller och vi blir trötta peppade jag genom att säga att vi måste ta pauser och dricka mycket.

En halvtimme försenade (ja, vi åkte fel håll med spårvagnen) anlände vi till mässan och en begynnande kö kl 9.30 på lördagen. Det gick ändå hyfsat snabbt att komma in och vi började med att lyssna på Maria Turtschaninoff, Sara Bergmark Elfgren och (en hes) Mats Strandberg ha samtal med Johanna Koljonen om flickbilden i fantasy. Det var intressant och gav även tips på böcker att läsa. Jag tar med mig att de efterlyste mer böcker om "tantasy" (tanter i fantasy).

Efter en sväng ut bland montrarna lyssnade vi på Simona Ahrnstedt och Åsa Hellbergs mycket personliga och något flamsiga seminarium som gjorde mig glad. Jag tar med mig Simonas ord: "Våga vara sårbar". Sedan köpte vi Simonas nya bok och hon stirrade blek i ansiktet på Trettonåringen och undrade hur gammal hon var samtidigt som hon signerade sin bok. Jag förklarade att Trettonåringen ännu inte får läsa alla hennes böcker. Tappert slätade Simona över det hela med att berätta att även hennes mamma hade låtit Simona läsa böcker som hennes pappa hade förbjudit, om han vetat.

(När Trettonåringen sent på kvällen lade sig för att sova skrattade hon fortfarande åt Simonas förskräckta min. Stackars människa, som vi chockade henne.)

En till sväng ut på golvet och sedan var det dags att lyssna på Åsa Asptjärn m fl prata om humor. Trettonåringen hade med sig "Konsten att ha sjukt låga förväntningar" (som jag recenserat här) till Göteborg för att få en signering, men till hennes stora förtret låg den kvar på hotellrummet. När Åsa läst ur sin bok flinade Trettonåringen stort och kommenterade med: "Texten blev till och med ÄNNU bättre när hon läste den". Från det seminariet tar jag med mig: "Flickor behöver lära sig att vara roliga. Vi lämnar ofta det till männen."

Sedan var det dags att besöka debutantbloggsminglet, så vi gick dit, men jag märkte att det inte skulle hålla. Mycket riktigt. "Mjaaauuu", sa Trettonåringen när vi stod i caféet några minuter innan klockan två och hon säckade ihop och krävde mat, vilket var fullt förståeligt. Minglet fick stryka på foten och vi började leta efter ett matställe där även Trettonåringen kunde äta. Fram till dess hade jag inte sett ens ett litet fikabröd som en glutenallergiker kunde äta. Det löste sig med en buffé, vi åt, hämtade krafter och gav oss ut på golvet igen.

När en rör sig bland så pass mycket folk som det var på mässan under lördagen så är det ganska svårt att låta bli och fånga upp diverse konversationer, vilka även kan vara väldigt intressanta. Mellan två kvinnor hörde jag i förbifarten yttras: "Menar du att hon skryter mycket över vad hon skrivit?" "Alltså, hon är inte skrytsam direkt, men väldigt så där, ja, hon pratar som att hon är......stolt."

WOW. Folk alltså.

I SF-bokhandelns monter var jag så fokuserad på böckerna att jag inte ens tittade upp på de två personer som stod och hade en konversation om genren och vilka som borde läsa den. När jag plockade med mig Anders Fagers "Jag såg henne idag i receptionen" drog han mig i armen och undrade om jag inte skulle ha en signering när han ändå stod där. Och, jo, det skulle jag ju ha...

Vi avslutade dagen med att lyssna till Liv Strömquist och Sara Olausson prata om "Kvinnor ritar bara serier om mens". Vi lärde oss att kalla snippan för vulva. Ska vi byta benämning hemmavid? Inte ännu kanske. Blev också uppmuntrade att använda menskopp, men det lär nog aldrig hända i mitt hushåll.

Sedan berättade Liv att hon var förvånad över att information om att klitoris är 14 cm stor kom 1998 och ännu är det så få som vet om detta fakta idag, det är konstigt att information inte "sipprar ned" genom generationerna. I nästa andetag berättar hon om att folk i bondesamhället drack mensblod för kraft. Varför hade ingen berättat det för henne? Ja, tänkte jag, för att information ju inte "sipprar ned" genom generationerna. Sånt pratas sällan om, eller hur? Jag tog med mig "general panic pants" från det seminariet. Fantastiskt!

Tillbaka på söndagen fortsatte vi att besöka de montrar vi prickat för på kartan och framför allt köpte vi på oss en massa böcker. De prickiga väskor jag under fredagen och lördagen fundersamt betraktat och undrat varför så många bar omkring...

...upptäckte jag sedan kunde vecklas ut till en bag på hjul. Var, var kunde jag hitta den?

Vid lunchtid började Trettonåringens ork tryta. Så hittade jag Natalia Batistas samlingsvolym "Mjau" och tonåringen piggnade genast till. Sedan hittade Trettonåringen Batistas "Princess Amaltea" också, och fick sanslöst fina signeringar, vilket gjorde hennes dag. Samtidigt lyssnade jag till Fredrik T Olsson och Jenny Rogneby som pratade om sina spänningsromaner. De konstaterade att en måste vara lite modig för att ge sig på att skriva en bok, och kanske lite dum.