Kämpa på

Släpar mig till affären. Känner mig svag och svettig när jag kommer fram. När jag står i kön till kassan hör jag ett barn gråta argt på andra sidan av en hylla. Av bara gråten vet jag vilket barn det är, men tänker att jag säkert tror fel. Efter några sekunder kommer mamman och barnet runt hörnan, och jag hade rätt: en pojke från mitt jobb. Vid åsynen av mig försöker mamman genast dämpa barnet. Själv tycker jag att det är bra att han får gråta, eftersom mamman och jag har pratat mycket om att han behöver öva sig på att förstå gränser och inte alltid få sin vilja igenom. Då gäller det för mamman att kunna härda ut tjurig gråt en stund.