Vi är många som ska den vägen vandra

Jag såg det i min mammas moster och i min mormor. Jag har sett det i andra gamlingar och nu har min pappa berättat att det syntes i min farmor för ett tag sedan, långt innan hon fick den massiva hjärnblödning som nu gör att hon ligger på sin dödsbädd: den där sortens "regression" där äldre i någon form av demens går tillbaka till ungdomen/barndomen och tror att de lever (eller önskar att de levde) med sina föräldrar. Kanske är det tryggheten som fanns då som de saknar, känslan av att vara omhändertagen till fullo eller upplevelsen av att höra hemma någonstans, på ett ställe där det egentligen inte finns några krav och livets tunga ansvar vilar på någon annans axlar. Jag vet inte. Kanske kommer jag förstå när jag själv befinner mig där.