När jag diskuterar etik, moral och värdegrund i förskolans värld med den 20-åriga studenten som jag handleder så tänker jag att jag ska försöka få med sånt som jag mött sedan jag började jobba för snart två år sedan, och sånt jag tycker att jag saknade när jag gick förskollärarutbildningen.
De som ska bli terapeuter får själv gå i terapi. De som ska bli förskollärare och möta föräldrar med barn (och bekymmer) borde nog rannsaka sig själva och se på sina egna åsikter kring föräldraskap. Inte så mycket för att förändra sig själv, men för att vara på det klara med hur man själv förhåller sig när man möter föräldrar som man kanske egentligen har svårt för, men ändå måste bemöta professionellt.
Så plötsligt slås jag av insikten att jag inte längre är runt 25 år, fastän jag ofta känner mig så ung. Jag spelar inte på samma planhalva som studenten, så att säga. Jag fyller snart 40, och skulle kunna vara förälder till den här studenten. Den insikten gör lite ont, men gör inte att jag känner mig gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar