Julfika hos min mamma med min brors barn Peppar (5 år) och Kanel (8 år). Vi börjar prata om pirater och jag frågar om Peppar och Kanel har sett någon av Pirates of caribbean-filmerna. Nej, för de finns inte med svenskt tal och barnen kan inte läsa textremsorna ännu, får jag veta. Däremot har barnen sett Harry Potter filmerna 1-4, för de kan man välja svenskt tal på. Min elvaåring vill inte se mer än två av Harry Potter för hon tycker att de är för läskiga.
Min bror Pingu ringer och undrar vilken ordning Potterfilmerna kommer i. Jag kan inte svara, jag har ingen koll på dem. Han vill visa de sista filmerna för Peppar och Kanel. Jag undrar varför, är de inte för små för dem? Har de sett Sagan om ringen-filmerna också? Nej, för de kan man inte heller välja svenskt tal på. Så det är alltså det som sätter åldersgränsen.
- Fast jag har visat dem klipp med orcher på youtube, lägger han till.
- Jaha.
- Det skrämde dem inte, som när jag visade Hajen.
- Har de fått se Hajen??
- Nej, bara klipp på youtube.
- Det var väl onödigt. Måste du förstöra dem som du själv blev förstörd?
- Ja, de ska också bli helt fucked-up! Fan, vad den där filmen har förstört mitt liv alltså. Jag var väl åtta när jag såg den. Jag vill ju inte ens bada i en insjö i Sverige. Kanel ville aldrig mer bada.
- Nä, det är därför det finns åldersgränser. Så varför visa Potterfilmerna då? De är ju också läskiga.
- Ja, men de första var ju okej, sedan blev de bara mörkare och mörkare.
- Ja, precis...
Sedan tänker jag på mig själv och min elvaåring och hur jag tycker att det är okej att hon ser vissa filmer som har 15-årsgräns. Idag har vi t ex sett Indiana Jones. Ändå är jag VÄLDIGT restriktiv och låter inte henne se vad som helst. Jag tittar alltid på filmen själv först och gör en bedömning om filmen är lämplig eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar