När jag tittat på lägenheten på Valhallavägen frågar Kära E med skepsis i rösten om jag verkligen vill bo där. För nästan precis där har hon bott, och flyttade snabbt till förorten. Och, nej, det är ju så jag känner. Vem VILL bo mitt i smeten i city? Jo, den som är ung och vill vara där det händer. Så jag tänker på Elvaåringens framtid. Troligtvis vill hon komma närmare stan när hon blir äldre. Eller så har jag helt fel. Det kanske bara är jag som känner något för det där med läget, läget, läget.
En kompis bytte sin lägenhet i Brandbergen mot sin mormors lägenhet vid Hornstull för flera år sedan och nu berättar en vfu-student att hon ska byta sin mammas lägenhet i söderförort mot sin mosters vid Odenplan. Ja, det är väl en av de få gånger i livet som jag känner ett litet sting av avundsjuka. Sedan tänker jag på vad jag har för jobb och hur gammal jag är och då släpper det en aning.
Sedan ser jag sånt här och då väcker det något till liv igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar