Jag skulle precis börja med middagen igår när hela lägenheten - och hela södra Stockholm - mörklades. Jag tyckte synd om dem som satt fast på t-banan. Vi hade många ljus, så vi klarade oss rätt bra och det blev en Dagobert sandwich till middag. När jag satt där och åt och spelade sällskapsspel med Elvaåringen konstaterade vi att det var väldigt skönt med tystnaden. När även elstationen för vattnet i källaren stannat så var det helt stilla i huset. Elen kom åter precis innan vi gick till sängs.
Sedan följde en orolig natt. Jag undrade om det berodde på att jag tänkte på min pappa som idag skulle genomgå en omfattande operation, men det visade sig vara något annat. Redan när jag vaknade vid fyra - och igen när Elvaåringen väckte mig vid femsnåret - kände jag att det nog inte skulle bli något jobb den här dagen. Sedan har jag sprungit på toa hela dagen och sovit sex av dagens timmar. Elvaåringen har kräkts efter minsta lilla brödbit eller vatten.
Nicht gut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar