Enligt fackavtalet om lärarlönerna ska våra löner höjas med 4,2%. Vackra ord. Stockholms stad valde att dela upp den procenten, så att lärare på vissa skolor får 3,7% och andra mer än 4,2%. Lärare protesterar mot detta. Samtidigt hörde jag genom vänner om skolor där rektorer lagt sammanträde under just klockslaget för protesten - och om lärarna valde att avvika från mötet och gå ut och protestera, så riskerade de löneavdrag. Vad är det för maffiafasoner?
Själv vet jag ännu inte vad jag får i höjning. Det är tydligen klart på stadsdelsnivå, men chefen kan inte kläcka ur sig det. Och att få chefen att prata siffror överhuvudtaget är i princip omöjligt. Slingrande som en mask. Varför?
Den enda chef jag haft som snackade pengar med mig var den chef som också var en vän privat. Alla andra chefer har skytt lönesnack som elden. Så snart pengar kommer på tal börjar chefernas blick att flacka. Varför fattar jag inte riktigt. Det är väl bara att vara tydlig. Jag förväntar mig att få veta vad jag behöver göra i mitt arbete för att få en högre lön. Kanske det är just där det hela ligger. Om chefen är vag med vad jag behöver göra för att få högre lön, så får jag heller aldrig högre lön eftersom jag inte kan leva upp till det. Som ett sorts moment 22.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar