Fredag kväll var jag helt slut efter lång vecka, men behovet att läsa ut boken "Hungerspelen" var större än behovet av sömn. Boken är lättläst och när väl spelen kommer igång så är den spännande och flyter på. Några saker fastnar hos mig när jag har läst färdigt:
Om de bilder jag har skapat i mitt huvud skulle vara med i filmen (som nu går på bio) så kan jag inte förstå hur filmen kan vara från 11 år (från 7 år i vuxens sällskap). Särskilt inte med tanke på att det är många som dör. (Elvaåringen kunde visserligen se Avatar för några år sedan, men vi hade en stor diskussion efter det kring utrotning av varelser och vilka principer vi lever efter. Vill vi ha empatiska barn/ungdomar, eller vill vi att de ska vara härdade och förvillade? Igår såg jag även filmen Rise of the planet of the apes med Elvaåringen och även då uppstod en diskussion om var som är etiskt rätt.) Elvaåringen lär inte få läsa boken eller se filmen på ett par år.
Sedan tänker jag på att Hungerspelen är ännu en bok skriven ur ett jagperspektiv, men här är det mesta skrivet i presens och det känns annorlunda. Jag tror inte att jag läst någon bok som är skriven så.
På kvällen ser jag "Skyskrapan brinner" från 1974 på TCM. Många dör, hemska dödsfall. Undrar hur gammal jag var när jag såg på den. Kanske åtta år. Inte var det någon som pratade med mig om innehållet i filmer då inte. Vi såg många läskiga filmer innan jag var 10 år. "Jordbävning", "Hajen" och filmer jag inte ens minns namnet på, men som innehåller bilder som etsat sig fast i mitt minne och lever ett eget liv i ett mörkt rum i mitt inre.
Idag började jag läsa boken En dag. Då börjar jag fundera på andra saker, om Hungerspelen och andra ungdomsböcker jag läst. I En dag är paret till en början strax över 20 år och de röker och dricker vin. Röker, tänker jag, det är det väl aldrig någon som gör längre i böcker. Eller är det bara i ungdomsböcker som de inte gör det? Då går mina tankar vidare till mens och graviditet, eftersom de redan i det inledande kapitlet pratar om kondomer. I Hungerspelen fick vi följa Katniss i mer än en månad och ingenstans nämns något om mens. Just i hennes fall kanske hon inte hade en fungerade mens, då hon inte hade så mycket att äta, men dock; det är makalöst sällan något om mens nämns i böcker över huvudtaget. Det är något obefintligt som bara kommer i dagen när det blir aktuellt att den uteblir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar