Alltid saftigt

När vi var på resa förra veckan letade jag frukostbröd i Härnösand. På Hemköp hittade jag Fruktkusar från Fazer. Det har blivit min nya favorit. Så saftigt och mumsigt och med bra tuggmotstånd. I lööv.

Det gamla landet

OS-invigningen rullar på TV, men jag tittar med ett öga emellanåt. Nu går alla ländernas deltagare in på arenan. När respektive lands deltagare tågar in så filmar kamerorna dem i publiken som hör till det landet. När t ex Danmark tågar in så filmas drottning Margarethe. När så Tyskland tågar in och ser ut som ett gäng Barbiesar och Kenfigurer i sina illrosa (tjejerna) och knallblå (killarna) kavajer/jackor så filmas en kvinna och en man i publiken. Jag vet inte vilka det är. Men jag vet att mannen inte borde vinka till deltagarna på det sätt som han gör. Det ser ut som att han står och gör sieg heil-hälsningen om och om igen.

Allas angelägenhet

Min bror Pingu berättar om hur de levererar mat till Ica. Allt till Ica måste gå via deras central i Västerås. Även det som ska till butiker i Stockholm. Så maten packas i Stockholm, körs till Västerås och körs sedan tillbaka till Stockholm.

Min farbror kontrar med att så går det till överallt. Han kan sitta och köra genom halva landet för att leverera varor till olika centraler, för att sedan köra tillbaka dem igen så att det kan distribueras till olika orter och butiker.

Det är inte nyheter för mig, men det får mig alltid att förundras. Det kommer aldrig att låta smart.

Not my business?

Ungarna på gården går in bland byggsakerna som arbetarna har lämnat kvar. Halva gården är en byggarbetsplats, och ingenting är förseglat särskilt bra, eller ens låst. Det är visserligen skyltat med tillträde förbjudet och jag är på väg att öppna munnen till ungdomarna som rotar runt bland sakerna, men sedan ändrar jag mig. Andra får faktiskt ha lite pli på sina egna ungar någon gång, tänker jag och börjar vända ryggen till. Då hör jag hur en av ungdomarna säger:
- Äh, fan, det är asbest, vi drar.
- Är det asbest?
- Ja, kolla.
Jag vänder mig tillbaka och ser att han håller i en rulle varningstejp där det står att det finns asbest.
Trevligt. Då är det i vårt hus alltså. Frågan är om de får bort allt i och med renoveringen...

Mums

Kusinen i Norrland tipsade mig om Postkakan. Nu har jag fått smaka på citronkakan som kusinen skickade till min pappas födelsedag. Det måste jag komma ihåg att använda mig av vid tillfälle. Undrar just om det är någon kaka som är glutenfri...

Mrs Bucket

På torsdag kväll hade min mamma en granne på besök. Just när grannen skulle gå ringde det på dörren hos min mamma och grannen öppnade. In stormade en lång man som sa att han behövde hinkar, för han hade översvämning i sin lägenhet. Grannen trodde att det var en bekant till min mamma, så han lämnade dem ensamma. Den långe mannen stolpade runt i varje rum av min mammas lägenhet och pratade om att han hade läckande element, sabla polacker som gjort jobbet, och att han behövde varmt vatten, väldigt varmt vatten, så kunde min mamma fylla hinkarna med det.

Det är ju lite tur i oturen att min mamma för det första inte är 85 år gammal, fortfarande har huvudet lite på skaft så att hon blir misstänksam, är aktiv medlem i hyresgästföreningen och känner de flesta grannarna, och framför allt, är ganska lik Hyacinth Bucket som gör att hon minnsan vet bäst hur saker ska vara. Mannen fick inte med sig något annat än två fyllda hinkar med vatten.

Redan när hon började berätta om det hela för mig förstod jag att något var galet och sedan visade det sig att någon annan blivit bestulen på värdesaker av samme man.

Alltid en enstöring

Läser att massmördaren som mejade ned folk på bion i USA var en enstöring. Är inte knäppskallar nästan alltid det? Det är väl det som gör dem knäppskallar, isoleringen och ensamheten, närheten till bara sina egna tankar och ingen annans påverkan skapar dem liksom. Läser i Svenskan att han hade mycket ammunition och sprängmedel. Mycket hade han beställt via internet. När människor gör det möjligt att beställa vapen och ammunition via internet så får vi nog räkna med att domedagen snart är kommen. I flera olika versioner.

Läser i Svenskan om polisenes arbete och de skadade. Bland de skadade är en mamma vars sexåriga dotter dog. Jag skäms lite när jag inser att min första tanke är inte "åh, vad hemskt, stackars!", utan "sexårig dotter?? vad tusan gjorde hon på DEN filmen?!".

Chillaxa

Semesterns (hittills) bästa från Elvaåringen, under vår bilresa genom nedre Norrland:
- Var ska vi stanna och äta imorgon?
- Jag vet inte riktigt...vi får se vad vi hittar...
- Åh, jag ÄLSKAR det!
- Vad då?
- När du är så där.
- Så där vad då?
- Så där och tar det som det kommer och inte planerar så mycket. Annars ska du alltid "men sen ska vi dit och dit och då ska vi göra det här och det här och klockan då ska vi äta där och sen ska vi..." Så.
- Jaha.
- Det är det BÄSTA med semester! Du slappnar av.


Ja, det är ju tur att jag gör det någon gång... Stackars barn, jag hjärntvättar henne...

Road trip

Mycket bilkörning blev det, men roligt har vi haft, Elvaåringen och jag. Och vilka vyer vi har sett! Makalösa! Berg och dalar, skogar och sjöar. Till slut finns det inte ord som nog kan beskriva det vänaste landet på jorden. Dessutom var vädrets makter med oss!

Vi tog linbanan upp till toppen av Skuleberget, men jag fick sån höjdskräck att vi gick när vi skulle ned igen...

Aj, aj, värkande ben dagen efter...

Vi sov en natt i Överhörnäs och det här var vår vy från fönstret.

Ute på fältet "betade" tretton tranor. Bara det var en upplevelse. För att inte tala om Höga kustenbron, Nordingrå med sina omgivningar och berg-och-dalbane-backar, Döda fallet, samt, förstås, alla trevliga människor vi umgåtts med.

Vi hade funderat på att stanna i Orsa, men vi passerade det på hemvägen, och när vi kom till Mora insåg jag att jag aldrig någonsin vill vara där i juli. Vägen genom själva Mora var total trafikstockning.

På TV...

Ser på Tidsresenärerna (Time team) på 9:an. Jag gillar det programmet. Jag vet, jag är lite nördig på det viset. Dagens program är från 2009. De är på plats i Salisbury. Utgrävningen är intill katedralen. Precis där jag gått, precis just då. Det var lite häftigt att se. Känns som ett helt annat liv redan.

Igår såg jag något amerikanskt program om kvinnor som samlade kuponger och handlade snålt. Någon kom upp i 1000 dollar, men med kupongerna så blev det inte en cent. En annan handlade 93 påsar krutonger för hon hade 93 kuponger som gav henne en påse gratis. Hon hade typ 250 kuponger och det visade sig att affären hade en gräns på 200 kuponger, så hon fick dela upp sitt inköp i två...  Det enda jag kunde tänka när jag såg det där var: har affärerna aldrig hört talas om att trycka "går ej att kombinera med andra erbjudanden" eller "endast ett erbjudande per inköp" eller dylikt på kupongerna? Inte konstigt att det går dåligt med ekonomin om affärer måste skänka bort tusentals dollar av varor liksom...

Grym

Underfors av Maria Turtschaninoff är färdigläst och överlämnad i Elvaåringens händer. (Fast just nu läser Elvaåringen min bok och vill inte släppa den.) Elvaåringen lär läsa den inom några dagar. Om jag har något att säga till om. Grymt bra bok av Turtschaninoff. Helt fängslande och självklar i sina märkligheter.

Jag hakar upp mig på att MT skriver "aderton" istället för arton och "t-skjorta" istället för t-shirt, men det släpper efter ett tag. Språket är emellanåt så otroligt finlandssvenskt att det får mig att mysa extra mycket. Det är som att lyssna till min (finska) mormor prata. Det är flera gånger mitt svenska jag fastnar i uttryck som "gå på kaffe", som inte en svensk skulle uttrycka så. Det är några på, med och i som är malplacerade, men inte ur ett finlandssvenskt perspektiv. Det får det bara att pirra extra mycket i mig när jag läser det.

Barndomens fröjd

Vad göra på semestern? Det drar att åka söderut från Stockholm. Mycket folk att hälsa på längst hela kustremsan runt Sverige från Stockholm ända bort till Norge. Samtidigt drar det att åka norrut från Stockholm. Släktingar lite varstans ända upp till Norrland. Släktingar som kanske inte finns i detta liv så länge till. För att inte tala om hur mycket det drar att visa Höga kusten för Elvaåringen (som nyligen skrivit om den i skolan) och ge henne minnen från min barndom. Sedan drog det till London också, och vi var nästan på planet när jag ändrade planerna. London blir på höstlovet istället. För mycket OS där nu, gissar jag.

Så det blir norrut. Nästa vecka bär det av. Skuleskutan och höga kusten och vidare ut på nejden och in i skogarna. Jag anar att vi kommer bli uppätna av myggen, men det är sånt man får ta.

I mitt huvud

Jag har skrivit en bok. Typ. Eller snarare en och en halv bok, på väg mot tre. Ungdomsfantasy. Jag började i januari, med Elvaåringen som bollplank och har sedan använt i princip all min (lilla) vakna tid då jag inte har behövt göra annat (jo, även då jag har behövt göra annat har jag ändå suttit och skrivit). Det är kul. Jag hade storyn någorlunda klar i huvudet när jag började, men under vägens gång har den utvecklats. Sedan januari har jag också läst så mycket fantasyböcker jag bara kunnat. Aldrig har jag väl läst så mycket böcker någonsin. Säkert 30 böcker på fyra månader. Både ungdomsböcker och vuxenböcker. Jag visste inte ens att det fanns så många olika serier av fantasyböcker. Hamiltons serie. Cashores serie. Fitzpatricks serie. Singhs serie. Marrs serie. Hoffmans serie. Pullmans serie. Angelinis serie. Sedan har jag förstås läst fristående böcker också. Just nu läser jag Underfors. Och efter varje bok är jag lika frustrerad eftersom det finns väldigt mycket i varje bok som finns i min egen text också. Ingen är dock exakt likadan. Och jag är inte ute efter att uppfinna hjulet på nytt. På listan står också Angerborns, Noëls och Mulls böcker. Om jag inte blir alltför nedslagen av Underfors, som verkar vara vääldigt lik min berättelse...

Vissa böcker innehåller inget sex alls, vissa har sexuella anspelningar, några har det funnits sex i, men det har bara antytts och några har det varit galet mycket sex i (ja, det var väl vuxenböcker då... och, ja, Smilla får en i födelsedagspresent). Gemensamt för dem alla är att ingen använder kondom. Vilket förvånar mig. Marr skrev om en kille som ändå testat sig och visade de negativa resultaten för tjejen innan de hade sex. Vilket ju var en bra tvist på det hela, tycker jag, men barn då? I någon bok har de (som jag) örter som stoppar havandeskap, likt p-piller. I övrigt kör de flesta bara på. Fast det är ju böcker, och inte verklighet...

Elvaåringen vill läsa fortsättningen på min bok. Hon tycker att jag skriver för långsamt och vill krypa in i min hjärna för att få fram berättelsen innan det finns på papper, så jag har varit tvungen att dra storyn i stora drag. Hon är nöjd.

Är min text något för någon annan att läsa? Återstår att se. Elvaåringen (bokmalen) diggar den. Nu får några betrodda testläsa den under sommaren så får vi ser vad resultatet blir sedan.

Halleluja

Två och en halv vecka utan att kunna surfa hemifrån. Ändå har jag klarat mig utan det förvånansvärt bra. Äntligen fungerar det igen. Och äntligen är semestern här. Så nu kan jag kolla sista minuten på nätet...

Igår var det oliiiidligt väder. Som en enda stor bastu i vår lägenhet. Rörde vi oss det minsta klibbade kläderna vid kroppen. Det var så fuktigt ute och regnet hängde i luften hela dagen.

Elvaåringen satt vid sin dator och spelade spel.
- Ska du inte gå ut på gården en stund?
- Njaee...dessutom har jag precis fått jobb som bukettbindare i Amsterdam!!

Medvetet, men omedveten

Jag har snart läst ut boken Cirkeln. Elvaåringen vill läsa den, så jag läser den innan henne för att se vad den innehåller egentligen. Den är väldigt bra, och de situationer tonåringarna upplever i vardagen är bra beskrivna, jag känner igen mig i mycket och våndas. Att hon kan hantera det "ockulta" i boken betvivlar jag inte. Kan Elvaåringen hantera fyllor, sex och relationsdrama? Jag vill nog vänta något år eller så innan hon behöver möta sånt så ingående. Men kanske möter hon det någon annanstans då? Jag läste Här ligger jag och blöder för några månader sedan och den var också väldigt bra, och tyckte att Elvaåringen kunde läsa den, men där var någon scen med sex beskrivet mer detaljerat, så jag ville inte att Elvaåringen skulle läsa det. Att det sedan också är beskrivet om självmord och blod i böckerna, det är jag inte knusslig med. Funderar på om jag är en hycklare i just den här frågan. Så jag frågar Elvaåringen vad hon tycker. Hon hävdar att hon redan läst ett par böcker (ja, jag förläser inte ALLT hon läser) där de har haft sex.
- Hur beskrevs det då?
- De typ tar av sig kläderna och rör vid varandra och så är det inte så mycket mer...
- Nähä... (fast jag hör på henne att det nog var lite mer ändå)
- Jag klarar det, mamma, jag tycker bara att det är pinsamt och vissa saker hoppar jag över.
- Okej...

Så hon lär nog vinna i den här frågan, och få läsa boken.
Am I a good or a bad mother? Good, tänker jag. För att jag ens funderar på saken och inte omdelbart utsätter henne för allt.

All of the above

Ja, jag har en kort rast på jobbet. Nej, jag har inte haft fungerande telefon, internet eller TV hemma sedan i fredags. Ja, jag har ringt till felanmälan flera gånger. När telefonrösten frågar om jag vill felanmäla bredband, telefoni eller TV så vill jag bocka för alla alternativen, men det går icke. Och den ena avdelningen kan inte svara på hur den andra löser sina problem. Eller det vill säga; när jag pratar med MÄN så vet de inte hur de ska lösa problemet eller bollar det vidare till någon annan. När jag pratar med KVINNOR så tar de tag i problemet och sliter med det ända till de hittar en lösning. So here´s to the ladies på Telia support. Ni är så asgrymt mycket bättre problemlösare än männen som inte ens kan ta kritik ut att bli syrliga i tonen. Just nu väntar jag på att någon form av tekniker ska komma ut till mitt hus och se var felet är, för en KVINNA kom fram till att problemet inte alls verkar ligga hemma hos mig... Duuhh, I could´ve told you that from the start... När jag fick en ny switch (eller vad det heter) hemskickad så rotade jag bland de manicker jag har hemma och insåg att jag hade fem manicker (switchar, modem, boxar) från Telia i min garderob sedan tidigare. Har de ett skrotlager där jag kan dumpa allt?

Snart en vecka utan en länk till omvärlden. Thank God för mobilen, och att Elvaåringen har en egen. Efter tre dagar hade Elvaåringen TV-abstinens och jag rotade fram den gamla hederliga antennkabeln och pluggade in den. Nu har Elvaåringen överlevt med bara Barnkanalen i snart en vecka. Thank God för Sommarlovsmorgon, säger hon. Och sedan erkände hon själv att de andra barnkanalerna hjärntvättar henne och nu kunde hon lättare stänga av TVn på egen hand, istället för att ha den på och bli hypnotiserad hela tiden. What a bliss, tänkte jag, så då kan vi alltså leva utan en box i framtiden?!

När allt det här är kirrat ska jag begära fet ersättning för sveda och värk (nej, för utebliven tjänst förstås). Och sedan lär jag byta leveratör.

Hedningar

Tänkte vi skulle ta oss till Farsta Gård och vara med på Midsommarfirandet där, som vi tidigare gjort, men både Elvaåringen och jag fastnade i varsinn bok. Hon i Fallen ängel och jag i En sannolik historia och timmarna gled iväg. När vi väl skulle bege oss kom Elvaåringens kompis och plingade på. Hon firar inte Midsommar. Ville Elvaåringen gå och bada? Så klart.

Internet, telefoni och TV är ur funktion. Så klart vi behöver ta oss ur huset och ut i solen...

Njutningsfullt, eller inte alls

Jag har tänkt på det här med att kyssas. Jag älskar att kyssas. Det är något av det bästa jag vet, och har ofta fått höra att jag är bra på det. Fast det måste vara på mitt sätt, ganska mjukt och långsamt. Visst, det kan bli hetsigt, eldigt och jag kan vara bitsk, men det är ändå retfullt och mjukt på ett skönt sätt. Det ska inte vara galet hårt och brutalt. Det jag tänkt på är de som jag kysst (ja, vissa män då, alltså) som insisterar på att suga min tunga ur sitt fäste, och vill att jag ska göra detsamma med deras tunga. Jag brukar vägra. Jag har aldrig fattat vitsen med det där. Det känns inte skönt någonstans. Det är mest bara obehagligt. Är det många som tycker om det? Är jag kanske konstig...?

Karma

För några år sedan skulle jag sälja böcker från min studietid. En lärare ville köpa en bok så vi möttes. Vi snackade en stund och hon undrade om jag kände någon som ville jobba med henne, bli hennes kollega. Jag visste ingen, men skulle ha det i åtanke. Sedan började jag jobba och lärde känna lite nytt folk. En av mina kollegor ville hellre jobba i skola, så jag tipsade henne om jobbet. Hon sökte det och fick det, sedan har jag inte hört något mer. För en vecka sedan stötte jag ihop med kollegan på dansgolvet och hon pekade och viftade glatt mot en dam, som jag inte alls kände igen, men insåg var läraren som köpte min bok. De jobbade fortfarande ihop och trivdes (uppenbarligen) ihop. De tackade mig för deras vänskap. Sånt värmer.

Förvåningen upphör aldrig

Under föräldramötet i Elvaåringens klass i höstas tyckte lärarinnan att hon skulle passa på att boka samtalstider med föräldrarna. Hon tittade sig runt i klassrummet och insåg att det var samma 6-7 (svenska) föräldrar som alltid närvarade på allting, och som alltid är snabba med att boka samtalstider och allt annat som behövs. De föräldrar som verkligen behövde vara där var inte där.
Under avslutningen i Elvaåringens klassrum nu inför sommarlovet kliver det in en mamma och en pappa tillsammans med ett barn. Jag fattar att det är hennes föräldrar. Barnet har gått i Elvaåringens klass i ett år. Lärarinnan tittar förvånat på föräldraparet och frågar vilka de är. De presenterar sig för varandra, de har aldrig tidigare träffats.

Jo, jag har förstått både från vad jag hört, läst och pratat med invandrare som jag känner att det är många som känner sig nästan rädda för att blanda sig i skolans arbete och vad som händer där, men för tusan gubbar: våga prova att gå dit, ta del av vad som händer, var närvarande, visa stöd för barnen!

Nu är det dags igen

Är kattvakt några dagar. Elvaåringen tjatar och tycker att vi borde skaffa katt igen. Jag får Hollingworths sång i tankarna. Men här ska ingen katt komma och bo. Ja, jag saknar det och jag skulle gärna vilja ha en, men jag är inte beredd att binda mig 20 år igen. Inte just nu i alla fall.

När kattägaren hämtar katten får vi gåvor som tack. Elvaåringen undrar varför och jag svarar fast jag vet att hon fattar. Då säger hon: "Förstår de inte att katten i sig är tack nog?" och jag håller med.

Vem är du?

Idag tänkte jag på larven i Alice i underlandet när jag kom hem och såg Elvaåringen. När jag kom hem hade hon duschat. Det har hon aldrig tidigare velat göra när hon är ensam hemma. Hon klarar sig hemma solo hela dagen och fixar något att äta. Hon har blivit lång utan att jag tänkt på det, och hon har en vuxnare stil över sig, i kroppen och kläderna.

Visserligen lever hon på yoghurt och flingor flera gånger om dagen och sitter klistrad vid TVn större delen av dagen, men det är okej om det inte håller i sig i flera veckor. Hon har läst sex böcker Med Cabot-böcker på tre dagar. Gå ut och få frisk luft? Njaaa, hon har stått en stund på balkongen. Hon trivs hemma. Min stora tjej.

Filmtajm

Så har vi sett Snövit i den nya tappningen, Elvaåringen, väninnan M och jag. Filmen var bra. Förutsägbar, men det var ju väntat, liksom. Flera trevliga effekter och karaktärer i filmen.

Jag frågar väninnan M om hon vill se Prometheus, men hon vet inte vilken film det är. Jag blir lite chockad. Det är ju jag som inte brukar ha så mycket koll, inte hon. Jag vill i alla fall se den.

Elvaåringen vill se The dark knight rises, men jag är tveksam och hoppas att det blir 15 år på den. De senaste veckorna har vi visserligen sett några av Mission impssible-filmerna tillsammans (och hon äälskar Tom Cruise, så jag tänker att bl a Cocktail och Top gun står på listan över filmer att se).

Elvaåringen fick gå och se Dark shadows med en kompis och utan vuxet sällskap. Jag var tveksam till det, så Burton har en förmåga att göra det läskiga dolt i filmen, så att det ändå kommer till en i huvudet, men det gick finfint och hon tyckte att den var bra. Små steg mot frigörelse.

En tjejgrej

"Har du någonsin läst en bok där huvudpersonen inte är en tjej?" frågar Elvaåringen mig precis innan läggdags. Spontant kommer jag inte på någon bok, särskilt inte en som hon också har läst, vilket förvånar mig. Frågan slår rot i mig och jag funderar när jag ligger i sängen på kvällen. Den enda bok som jag kan nämna för henne är Paul Hoffmans böcker som jag nyligen läst och refererat för henne. Sedan går jag bet. Jag rabblar böcker, som jag läst det senaste halvåret, i huvudet och alla har en tjej i huvudrollen. Vilket förvånar mig. Kanske beror det på att jag mest läser kvinnliga författare och dessa oftast skriver om tjejer? Jag vet inte.

Learning by doing

Elvaåringen plockar tre nektariner i påsen inne på ica. När vi kommer hem och jag lägger upp dem ser jag att det är ett hål i en av frukterna. En sån där spricka som det kan vara ibland på persikor eller nektariner, precis där kvisten suttit, och hålet öppnar sig in till kärnan. Ibland är det inte så fräscht där inne, ibland är det okej, men frukten brukar ändå gå att äta. Så Elvaåringen tar nektarinen med hålet och äter den. När hon ätit nästan hela skriker hon för full hals. En tvestjärt kröp ut ur hålet och satt på hennes hand. Berättar morfar för mig när jag kommer hem igen. Tur att jag inte var hemma. Jag hade blivit lika äcklad som Elvaåringen. Hon som sedan tvättade munnen och som nu svär på att aldrig mer röra en nektarin.